Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svaflets betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har för en mängd större fabrikationer och af huru
stor vigt således en ökad eller försvårad tillgång
på detta ämne måste vara för hvarje land, der den
kemiska industrin hunnit en större utveckling;
men vi vilja i stället anföra ett historiskt
sakförhållande. För omkring tretio år sedan, då Europa
var for sin tillgång på svafvel i ännu högre grad
än nu beroende af Sicilien, företog sig konungen af
Neapel att öfverlåta svafveltillgångarna på denna ö
som monopol åt ett handelshus i Marseille, hvarigenom
priset på råsvafvel nära fyrdubblades. England
fann sig derigenom i sina industriela intressen
så allvarsamt hotadt, att det till och med gjorde
en väpnad demonstration mot denna åtgärd af den
neapolitanska regeringen, hvilken snart måste
afskaffa monopolet. Emellertid hade detta redan
hunnit utöfva en annan vigtig verkan, nämligen att
det industriidkande Europa med större allvar än
förr började tillgodogöra de rika svafveltillgångar,
som de flesta länder ega i svafvelkisen, hvilket
mineral sedan blifvit af stor vigt för svafvelsyrans
beredning.
Svafvel är ett af de få grundämnen, som naturen
erbjuder oss i gediget tillstånd, d. v. s. i det
närmaste rent eller obemängdt med andra grundämnen. I
detta tillstånd förekommer det på rätt många
ställen af jorden, stundom till och med i form af
vackra kristaller; bekantskapen dermed, liksom dess
användning, går derför också tillbaka till de äldsta
tider. Det gedigna svaflets fyndorter ligga ofta i
vulkaniska trakter, och vulkaniska krafter äro ännu
allt jemt i verksamhet för att uppfordra svafvel
från jordens innandömen till dess yta. I vulkanernas
inre arbetar hettan, understödd af vattenånga och
andra kemiska agentier, på att lösgöra svaflet
från svafvelhaltiga mineral, och detta svafvel
utföres sedan genom vulkanens öppningar, än såsom
ångor af fritt svafvel, än i form af svafvelväte
eller svafvelsyrlighet, två bekanta svafvelhaltiga
gaser, som väsentligt bidraga till de vulkaniska
ångornas qväfvande beskaffenhet. Svafvelångorna
förtätas på kallare ställen och afsätta der svafvel;
äfven afskiljes svafvel der svafvelsyrlighet och
svafvelväte blanda sig med hvarandra, emedan dessa
gaser sönderdela hvarandra så, att vatten och svafvel
af dem uppkomma. I följd af sådana orsaker eger
en fortgående nybildning af gediget svafvel rum i
närheten af åtskilliga vulkaners krateröppningar,
stundom i sådan mängd, att dess tillvaratagande väl
lönar mödan, t. ex på Lipariska öarna, på Island,
i Mejico m. fl. trakter af jorden.
Men det gifves äfven en annan naturlig väg, hvarpå
svaflet kan gediget afskilja sig ur vissa af sina
föreningar; i stället för de våldsamma vulkaniska
krafterna verkar der långsamt och vid vanlig värmegrad
förruttnelsen jemte kolsyra och luft. Om t. ex. det
allmänna ämnet gips, en förening af metallen kalcium
med svafvel och syre, utsattes för inflytelsen
af ruttnande organiska ämnen, afger han småningom
åt dessa sitt syre. Den återstående föreningen,
svafvelkalcium, kan åter förena sig med syre och
bilda gips på nytt, men hon kan äfven under medverkan
af fuktighet och kolsyra vid inskränkt lufttillträde
undergå andra omvandlingar, hvilkas slutalster blifva
kolsyrad kalk och fritt svafvel. Sannolikt ha vi denna
egendomliga lättföränderlighet hos gipsen och vissa
andra svafvelsyrade salter hufvudsakligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
