Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svaflets tillgodogörande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med svafvelhaltigt material, tillslutas deras
mynningar omsorgsfullt; det från hvarje kärl snedt
uppifrån utgående rör förenas utanför ugnen med
ett annat liknande kärl A, och mellanrummen mellan
de förra kärlen fyllas med bränsle. Då detta sedan
antändes, upphettas snart kärlen B så mycket, att
svaflet förvandlas till svafvelgas, som öfvergår i
de tomma yttre kärlen, der gasen åter förtätas till
flytande svafvel; detta uttappas genom ett rör vid
bottnen i ett understäldt kärl med vatten. Man har
emellertid på senare tid äfven infört fullkomligare
apparater för svaflets afdistillering från bergarten.
Ofta användes på Sicilien en metod att utsmälta
svaflet ur bergarten, hvarvid intet brännmaterial
i vanlig mening begagnas, utan hettan erhålles
derigenom, att en del af svaflet sjelft får
förbrinna. Man bör härvid erinra sig, att detta
svafvel på Sicilien är billigare än annat bränsle; men
den stora mängd svafvelsyrlighet, som dervid bildas,
är dock en stor olägenhet for nejden. Metoden har en
viss likhet med kolning af trä i mila. På en starkt
sluttande, afjemnad grund uppföres en ringmur af
t. ex. 60 fots diameter, som åt den lägre sidan af
sluttningen har kanske 24 fots höjd, men åt motsatta
sidan i följd af markens stigning blott är hälften så
hög. Inom denna mur uppstaplas svafvelstufferna på ett
visst regelmässigt sätt, och sedan det hela blifvit
fyldt upp till murens rand, tillägges ytterligare
en betydlig råge, som betäckes med ett lager af
redan bränd, sonderstampad bergart. Genom några
öppningar i betäckningen antändes denna svafvelmila
uppifrån, hvarefter äfven dessa tillslutas, så att
svaflet endast långsamt kan brinna, i den mån luften
söker sig väg genom det porösa omhöljet. Hettan,
som utvecklas af det svafvel som förbrinner, räcker
till att smälta en vida större mängd af det öfriga
svaflet, som då flyter nedåt, och sålunda drager
sig svaflet, allt efter som förbränningen fortgår,
nedåt mot milans botten. När en tillräcklig mängd
smält svafvel der samlats, börjar man tappa det och
fortfar dermed, så länge något utflyter. En sådan
mila, eller calcaroni, som hon på Sicilien benämnes,
kan ha en betydlig storlek och rymma från 4 000 till
40 000 kubikfot. Branden af en sådan mila kan räcka
ända till två månader, och en beständig tillsyn är
derunder nödvändig, ty kapitalvärdet, som inneslutes
i en sådan mila, är betydligt, och allt efter
väderlekens olika beskaffenhet kan bränningen behöfva
olika ledning, för att onödig förlust af svafvel
rnå undvikas. I enlighet med den på stället rådande
katolska kultens uppfattningssätt, och kanske också
litet för yttermera säkerhets skull, finner man må
hända äfven svafvelmilan prydd med helgonens bilder.
Någon del af det svafvel, som bringas i handeln,
framställes af kiser; dock är denna mängd helt
obetydlig i förhållande till den, som vinnes af
gediget förekommande svafvel. Då svafvel beredes
af kiser genom distillation, är svafvelkis
hufvudrnaterialet. Svafvelkisen, en förening af
svafvel och jern, innehåller ungefär 53 procent
svafvel, hvaraf hälften låter utdrifva sig medelst
sträng glödgningshetta. Men om man skulle söka erhålla
den största möjliga mängden, eller 27 procent, skulle
man behöfva använda så stark hetta, att det återstående
enkla svafveljernet komme att smälta fast i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
