Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svaflets användning - Svaflets föreningar med syre - Svafvelsyrligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I denna massa samlar sig svaflet slutligen till 40
och 50 procent af massans vigt. Framför allt har det
varit en fråga af vigt att tillgodogöra svaflet ur de
svafvelhaltiga aifallen från sodafabrikerna. Till all
den soda, som enligt den vanliga metoden framställes,
förbrukas nämligen inemot 1/3 af hennes vigt svafvel
i form af svafvelsyra, och detta svafvel stannar
bland de s. k. sodaåterstoderna, hvilka förr
alltid såsom oanvändbara bortkastades. En mängd
sodafabriker tillgodogöra nu mera detta svafvel,
liksom äfven åtskilligt svafvel tillvaratages vid
gasverk, jodfabriker m. m. Att närmare redogöra för
de ke-.miska förfaringssätt, som dervid begagnas,
skulle fora oss för långt. Det må blott anmärkas,
att då svaflet, såsom i gasreningsmassan, förekommer i
obunden form, kan det utdragas ur den svafvelhaltiga
blandningen med vissa varma mineraloljor; då den med
svafvel mättade oljan afkyles, utkristalliserar
svaflet till största delen. Det förnämsta
lösningsmedlet för svafvel är eljest kolsvafla,
hvarom mera sedan.
Svaflets föreningar med syre. Svaflet utmärker sig
för sitt stora begär att förena sig med andra
grundämnen och ger i detta hänseende knappast
syret efter. På denna omständighet beror till stor
del också dess användbarhet för vetenskapliga och
tekniska ändamål. Lika så utmärka sig äfven några af
Svaflets syreföreningar, framför allt svafvelsyran,
för vissa energiska verkningar på andra ämnen och ha
derigenom blifvit så godt som oumbärliga för industrin
på hennes nu varande ståndpunkt. Mellan svafvel och
syre finnas ej mindre än sju olika slags föreningar,
som alla ha sura egenskaper. Af dem hafva blott två
sedan längre tid tillbaka varit bekanta och tekniskt
använda, nämligen svafvelsyran och svafvelsyrligheten,
men i senare tider har äfven undersvafvelsyrligheten
erhållit teknisk betydelse.
Svafvelsyrligheten är en af de kemiska föreningar, som
äro mycket lätta att erhålla, ty man behöfver blott
antända svafvel, så bildar sig svafvelsyrlighet,
hvilken nogsamt ger sig till känna genorn sin
stickande lukt. För kemiska ändamål framställes
hon också företrädesvis genom att förbränna
svafvel eller svafvelmetaller; i senare fallet
får man till hufvudprodukter svafvelsyrlighet,
hvilken bortgår i gasform, och en metalloxid,
som blir qvar som återstod. På detta sätt erhåller
man svafvelsyrligheten for billigaste pris, men ej
ren, utan blandad med en stor mängd qväfgas jemte
ett visst öfverskott af luft. Af svafvelsyra kan
svafvelsyrlighet lätt erhållas, i det man med kemiska
medel beröfvar svafvelsyran en del af hennes syre,
t. ex. då svafvelsyra upphettas med kopparspån eller
med träkol; i förra fallet utvecklas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
