Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillverkning af engelsk svafvelsyra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
luft och vattenånga under medverkan af qväfoxidgas,
samt 3) den erhållna utspädda syrans koncentrering
medelst värme. För flera behof, hvartill svafvelsyra
användes, vore det likväl onödigt eller ofördelaktigt
att aflägsna detta öfverskott af vatten, och
derför förbrukas inom industrin mycket stora mängder
svafvelsyra i det mera utspädda skick, hvari hon från
början erhållits. Sådan syra kallas kammarsyra och
har en egentlig vigt af omkring 1,54 (51° Baumé),
då deremot koncentrerad engelsk svafvelsyra, som
tillverkas för vissa andra behof och för längre
försändning, har den egentliga vigten 1,83 eller något
mer (66° Baumé). Vi skola nu tillse, huru beredningen
af engelsk svafvelsyra småningom utvecklats till sin
närvarande form, och betrakta den egendomliga apparat,
som vid denna fabrikation begagnas.
Att man vid förbränning af svafvel under en invändigt
med vatten befuktad glasklocka erhåller något
svafvelsyra, är en mycket gammal erfarenhet, och detta
mödosamma framställningssätt var verkligen en tid
i någon mån i bruk, ty man vet, att svafvelsyra, på
detta sätt beredd, ansågs besitta särskilda egenskaper
och under namn af spiritus sulfuris såldes till
ett oerhördt pris. Tanken att till svaflet tillsätta
salpeter, redan uttalad af Basilius Valentinus, sedan
åter glömd, men på nytt framhållen af Lémery, upptogs
på allvar af Ward, som vid Richmond nära London
derpå grundade den första svafvelsyrefabriken. Han
förbrände der svafvel, blandadt med något salpeter,
pä sådant sätt, att han kunde inleda ångorna i stora
glaskärl, innehållande något vatten, der svafvelsyran
kondenserades. Andamålet med salpeterns tillsättande
var blott att i allmänhet underlätta svaflets
förbränning; den egendomliga rol, som qväfoxidgasen,
hvilken uppkom af salpetern, spelar vid Svafvelsyrans
bildande, kände man då icke, men man såg, att
utbytet af svafvelsyra blef större. Apparatens
inskränkta utrymme tillät emellertid ännu ingen större
fabrikation, tills Roebuck i Birmingham 1746 anlade
en fabrik, der glaskärlen utbyttes mot ett fyrkantigt
stort kärl eller rättare kammare, som sammansattes
af blyplattor, en metall, som af svafvelsyra föga
angripes och derför allt sedan blifvit mycket använd
vid operationer med svafvelsyra i större skala.
Svafvelsyran blef nu en ordentlig handelsartikel, och
hennes pris sjönk ofantligt, men tillverkningssättet
var ännu ganska ofullkomligt. Man arbetade på det
sätt, att man i den nämda blykammaren förbrände en
viss mängd svafvel och salpeter och derpå lät kammaren
stå tillsluten en viss tid, på det att gaserna måtte
kondensera sig till svafvelsyra; de icke kondenserade
gaserna aflägsnades derpå ur kammaren och ersattes
med frisk luft, hvari på nytt en portion svafvel med
salpeter förbrändes o. s. v., ända tills vattnet på
kammarens botten blifvit nog mättadt med svafvelsyra,
så att dess koncentrering kunde löna sig. Arbetet
fortgick sålunda under beständiga afbrott, och
man kunde dervid ej undvika en stor förlust af
svafvelsyrlighet och qväfoxidgas. Emellertid öfvergick
snart svafvelsyrefabrikationen till Frankrike och blef
der väsentligt förbättrad. Der infördes metoden att
inleda en ström af vattenånga i kammaren, hvarigenom
det för Svafvelsyrans bildande så nödvändiga vattnet
blef tillfördt gaserna i en passande form. Sedan
gjordes en annan genomgripande förändring, i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
