Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stål, flinta och fnöske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
angifva födelseåret för uppfinningen af detta
elddon. Att man först jemförelsevis sent kunde bli
bekant dermed, framgår dock deraf, att man förut måste
vara förtrogen med metallers bearbetning. Om också
ej något inre samband mellan dessa flintelddon och de
nyss förut beskrifna vid första blicken låter upptäcka
sig, är dock orsaken till eldens uppkomst den samma,
ty äfven här är det armens mekaniska kraft, som genom
gnidning förvandlas i värme. Med ett eldstål slår man
mot ett kantigt stycke flinta så hastigt, att flisor
lossna ur stålet och genom gnidningen upphettas så
starkt, att de som glödande gnistor slungas bort och,
om de träffa ett tunder, tända detta. Tundret har
till uppgift att förlänga gnistans korta tillvaro,
så att man derpå kan tända svaflade trådar eller
andra eidfängda kroppar. Det kan vara af ganska
olika slag, såsom kolnade linnelappar, tyg dränkt i
salpeterlösning, med salpetersyra behandlad bomull,
eller slutligen det välbekanta fnösket.
Här må tillåtas oss att nämna några ord
om fnösksvampen, så mycket mer som han, en
gång så allmänt begagnad, nu mera tillhör våra
barndomsminnen. Fnösksvampen tillhör pipsvamparnas
grupp och växer temligen allmänt på trädstammar. Han
bildar för det mesta halfrunda eller skifformiga
massor, hvilka sitta på trädstammen, som vore de
ditsatta af menniskohand, for att tjena till postament
åt en staty. De äro gråa eller bruna
på ytan och försedda med koncentriska ringar, som
angifva svampens ålder. Inuti äro de olika arterna
olika färgade, hvita, grå, brunaktiga ända till
rödbruna. På sin undre sida är svampen omgifven af
ett lager af fina, tätt packade rör eller pipor. Ehuru
fnösksvamp äfven finnes på barrträd, föredrages dock
den på löfträd växande, emedan hans väfnad är finare,
mera fast och likformig. Sedan svampen blifvit samlad
i skogen, utväljas de bästa exemplaren; de skäras i
skifvor, befrias med hvassa knifvar från ojemn-heter
och hårda, vedartade delar, behandlas med kokande
vatten, bultas med trähammare,
kokas i lut samt efter tvättning med en lösning af
salpeter. Dock kunna bättre slag användas utan att
indränkas med salpeter. Den förut hårda, träaktiga
svampen har nu blifvit mjuk och böjlig som sämsk,
så att man till och med kan af honom förfärdiga
klädesplagg, såsom mössor o. d. Salpetern stegrar
fnöskets antändlighet; han ger det äfven blodstillande
egenskaper.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
