Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pneumatiska eller kompressionselddon - Döbereiners vätgaslampa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rum än förut, utvecklar värme, hvilket äfven
kan anses som en följd af den gnidning, kroppens
minsta delar utöfva på hvarandra, om de genom
tryck eller sammanpressning närmas intill eller
glida emot hvarandra. Fasta och flytande kroppar
kunna endast obetydligt hoptryckas; derför
är också värmeutvecklingen hos dem svårare
att iakttaga. Deremot kunna gasformiga kroppar
hoppressas så, att de upptaga ett ganska litet rum,
och den värmeutveckling, som dervid inträder, blir
betydligare, i samma mån hoptryckningen blir större
och hastigare. De elddon, man med ledning af nämda
förhållande uppfunnit, utgöras af en metallcylinder
A B (fig. 308), i hvilken en lufttätt slutande kolf
kan skjutas upp och ned. Uppdrages kolfven, fylles
cylindern med luft, som ej kan utströmma, utan blott
hoptryckas, om kolfven skjutes ned. Hoptryckes luften
hastigt, kan ett stycke fnöske, som man fäst under
kolfven, derigenom upphettas ända till antändning.
Här slutar elddonens gråa forntid, d. v. s. den tid,
som ej tillåter oss att fästa våra föreställningar
vid årtal eller ordna dem kronologiskt. Men nu
klarnar vårt område. Vi behöfva ej längre framkasta
gissningar om uppfinningarnas ålder. Uppfinningarna
och förbättringarna af våra instrument gå hand i hand
med upptäckterna inom kemins och fysikens områden,
hvilka de stundom föranledt, men hvaraf de lika
ofta framkallats.
Döbereiners vätgaslampa. Platinan, hvilken metall
först upptäcktes af spaniorerna i Sydamerika och
1741 infördes till England af Wood, bestämdes
som en särskild metall af svensken Scheffer. På
uppmaning af storhertig Karl August af Sachsen-Weimar
undersöktes han närmare af tysken Döbereiner, som
lärde sättet att erhålla metallen i form af en ovanligt
porös, svampig massa, s. k. platinasvamp. Nu är det en
märkvärdig egenskap, som tillhör
alla porösa kroppar, t. ex. utom platinasvamp äfven
kol, att i ansenlig mängd uppsupa gaser på sin yta
samt förtäta dem i sina porer. Vid gasernas förtätning
inträffar, alldeles som i det pneumatiska elddonet,
att värme utvecklas. Är gasen, som förtätas, bränbar,
kan han tända sig, och på detta förhällande grundar
sig Döbereiners vätgaselddon, hvars utseende synes
af fig. 309.
Det utgöres af ett kärl af glas, metall eller porslin,
som upptill täckes af ett lock och är till två
tredjedelar fyldt med utspädd svafvelsyra. Från locket
nedgår i vätskan en nedtill öppen cylinder b, hvilken
upptill, utanför locket, slutar i en medelst en kran
e tillstängd öppning midt emot hufven f. Hufven
innehåller platinasvamp. I cylindern b finnes ett
på en messingstråd upphängdt stycke zink. Insänkes
nu den inre cylindern i det med syra fylda kärlet,
sönderdelas vattnet, dess syre förenas med zinken
och svafvelsyran till svafvelsyrad zinkoxid, medan
vätet frigöres och samlar sig ofvanpå vätskan i
cylindern. Så länge zinkstycket är i beröring med
syran, utvecklas vätgas, och då han ej kan bortgå,
samlas han i cylindern och undantränger syran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
