Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fosforns användning till elddon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af de s. k. lucifer matches. Tändmassan på de
äldsta fosforstickorna utgjordes af en blandning
af klorsyradt kali och fosfor, på de congreveska
stickorna hufvudsakligen af det förra. Denna
tändmassa hade visserligen i hög grad egenskapen
att lätt antändas, men antändningen skedde med ett
slags explosion, hvarunder den brinnande massan
slungades omkring åt alla håll. Tillverkningen af
dessa stickor så väl som deras forslande var förenad
med faror, hvarför man i flera tyska länder förbjöd
tillverkningen. Snart nog lyckades man finna ämnen,
lämpliga att ersätta det klorsyrade kaliet. Trevany
utbytte 1835 en del af det klorsyrade kaliet
mot en blandning af mönja och brunsten, Preschel
ersatte fullständigt det klorsyrade kaliet med
brun blysuperoxid, och Böttger med en blandning af
blysuperoxid och salpetersyrad blyoxid.
Från denna tid daterar sig den nu varande storartade
tändsticksindustrin, hvilken i synnerhet i Sverige
och Österrike fått en jättestor utveckling. Trots
all den fullkomlighet, det nu varande fabrikatet
uppnått, lider det likväl af några olägenheter, hvilka
hufvudsakligen bero af fosforns giftighet samt hans
antändlighet. I tändsticksfabriker utvecklade sig
inom kort en ny, elakartad sjukdom, fosfornekros,
hvilken i synnerhet angrep arbetarnas käkben
och tandkött. Under industrins tidigare period var
dödligheten bland arbetarna i tändsticksfabriker
större än vid andra fabriker. Märkvärdigt nog visar
sig ej denna sjukdom i fosforfabriker, der arbetarna
likväl handtera så betydliga mängder fosfor, att
deras andedrägt skall lysa i mörkret. Man försökte nu,
och med framgång, minska sjukdomens härjningar genom
lämpligt inrättadt drag, som bortskaffade de skadliga
ångorna. Den vanliga fosforns giftiga egenskaper
gjorde, att man helsade Schrötters upptäckt af den röda fosforn
som en välgerning för menskligheten. Han omfattades
med ifver af tändsticksfabrikanterna, en ifver,
som dock snart afkyldes; tändstickor, som innehålla
röd fosfor i tändmassan, ha aldrig fått någon större
användning.
År 1848 hade Böttger i Frankfurt fått den iden att
anbringa den röda fosforn, ej på sjelfva strykstickan,
utan på ett plån, mot hvilket stickan strykes för
att tändas. Tändmassan på strykstickan utgöres af en
med gummivatten utrörd blandning af svafvelantimon
och klorsyradt kali, hvilken blandning med lätthet
antändes vid strykning mot en fosforhaltig yta. Plånen
beströkos derför med amorf fosfor och brunsten
eller något annat ämne, som ökade gnidningen. Våra
nu allmänt omtyckta s. k. säkerhetständstickor
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
