Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oförstörbara fotografier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uranbilderna af Niepce de S:t Victor, systerson
till fotografins uppfinnare och lifvad af samma
outtröttliga forskningsanda som morbrodern. Han föddes
1806 i S:t Cyr, i närheten af Châlons-sur-Saône,
och ingick tidigt vid armén. I den enformiga
garnisonstjensten förflöt nu hans lif utan innehåll
och betydelse, tills en vacker dag en tillfällighet
gaf det en allvarligare riktning. En droppe
citronsaft hade framkallat en fläck på hans krappröda
uniformsbyxor, och han bemödade sig förgäfves att
borttaga honom. Sedan han fruktlöst försökt flera
medel, lyckades det honom ändtligen att med några
droppar ammoniak återställa färgen. Saken väckte
hans uppmärksamhet, han gjorde vidare studier öfver
syrors verkan på färgämnen och kom strax derefter i
tillfälle att med sina kunskaper bespara regeringen en
summa af 100 000 franc (70 000 rdr). Det hade nämligen
blifvit beslutet, att vid tretton kavalleriregementen
färgen på uppslag, kragar o. s. v. skulle förändras;
fabrikörerna fordrade 6 franc (4,20 rdr) för
hvarje uniform. Då framträdde Niepce med en metod,
hvarigenom kostnaden minskades till 1/2 franc (35
öre). Och regeringen belönade honom naturligtvis
rikligen? Tvärtom, vår dragonofficer, som sjelf
bekostat sin resa till Paris för att meddela ministern
frukten af sina forskningar, fick nöja sig med löftet,
att han vid första tillfälle skulle få transport till
Paris. Detta resultat af hans forskningar fördubblade
emellertid hans ansträngningar, och snart var han
tillräckligt hemma i kemin för att kunna fortsätta
sin morbroders forskningar. Men det fattades honom
de böcker och hjelpmedel, som endast Paris kunde
gifva. Ändtligen efter treårig väntan erhölls
den utlofvade transporten. Nu begynner en följd af
upptäckter, som voro lika många grundstenar till den
nu varande fotografin. Till dessa upptäckter hör äfven
uranmetoden, hvilken vi nu vilja beskrifva.
Det papper, som användes, behöfver ingen förberedande
behandling, endast ligga några dagar i ett mörkt
rum. För att göra det känsligt, lägges det några
minuter på en lösning af salpetersyrad uranoxid i
distilleradt vatten och torkas i mörker. De så beredda
bladen förblifva länge känsliga. Om de läggas under
den negativa bilden och utsättas i solen ungefär 10
minuter samt i skuggan ungefär 1/4 eller 1 timme,
visar sig en svag bild, som kan förstärkas genom
indoppning i ett bad af ättiksyrad silfveroxid
eller, ehuru mindre fördelaktigt, i en lösning af
guldklorid. I båda fallen fixeras bilderna helt enkelt
genom indoppning i vatten. Det kemiska förloppet
är det samma som i de båda föregående fallen,
ty äfven här bli saltets af ljuset träffade delar
olösliga. Uranbilderna angripas ej af några kemikalier
och motstå till och med en kokande cyankaliumlösning.
Före Niepce hade redan 1857 den engelske forskaren
Burnett upptäckt en uranmetod, enligt hvilken
uransaltet blandades med kollodium och med dess
tillhjelp utbreddes på papperet. Burnetts upptäckt
har af fotografen Wothly i Aachen blifvit utbildad
till en intressant metod, hvilken han sjelf kallat
wothlytypi. Wothlys bilder kunna åtminstone i
skönhet täfla med den gamla fotografins alster; att
de ej äro varaktigare, har sin grund deri, att de,
för att fixeras, ej kunna undvara klorsilfver- och
albuminmetodernas kräfta, det undersvafvelsyrliga
natronet. Wothly försätter kollodiet med salpetersyrad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
