Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krutet - Krutets framställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hundradet omnämner i sin krönika den grekiska
elden. Dessa sakförhållanden visa, att konsten att
framställa honom ej gick förlorad, utan endast under
tidens lopp ändrade namn och i sin ursprungliga form
utträngdes af andra mera verksamma blandningar.
Enligt en arabisk författare skall kanonen första
gången användts i de europeiska krigen vid Bazas’
belägring af morerna 1323. I Firenze skola eldvapnen
varit kända 1325, och från Italien spred sig snart
bruket deraf till Frankrike, der de omnämnas i
statsräkenskaperna från åren 1335–1345. Första
gången kanonen lät höra sin stämma i Frankrike
var vid belägringen af Puy-Guilhem 1339; år 1345
götos 24 kanoner och tillverkades 60 skålpund krut i
Cahors. Fältartilleri användes första gången i slaget
vid Crecy 1346.
Sedan väl krutets användbarhet för krigsbruk var känd,
gick dess spridning hastigt och blef behofvet deraf
mycket stort, hvarför dess framställning, från att
vara en af några få personer bevarad hemlighet, snart
utvecklade sig till en betydande industri. Det äldsta
krutet bestod blott af en för hand gjord blandning af
de ofta nämda beståndsdelarna och kunde alltså endast
ega en ringa drifkraft. Härtill kom, att i följd
af salpeterns, kolets och svaflets olika specifika
vigt blandningen snart måste vid forsling förlora sin
likformighet. Första framställningen af det korniga
krutet infaller i medlet af 15:e århundradet; det var
likväl först i det 17:e man kunde bjuda krigshärarna
ett krut, som både kunde forslas och förvaras. Bruket
af patronerna infördes af Gustaf Adolf.
Men ej heller i den vanliga korniga formen
och storleken motsvarar krutet till fyllest
nutidens fordringar. För de tunga land-
och sjöartilleripjeserna, i synnerhet för
genomskjutningen af fästnings- och skeppspansaren,
användas nu mera i England det mycket grofkorniga
pellet- eller cylinderkrutet och pebble- eller
kiselkrutet, i Amerika det så kallade mammutkrutet,
i Preussen det af vanligt kornigt gevärskrut pressade
s. k. prismatiska krutet, eller sexsidiga prismer,
hvaraf hvart och ett är försedt med sju runda hål.
Krutets framställning sker i krutqvarnar
eller krutbruk, hvilka nu mera genom handeln
erhålla salpetern och svaflet i fullkomligt rent
tillstånd. Så var ej förr förhållandet i vårt land. De
många och stora krig, hvari landet var inveckladt,
och den ofullkomliga ståndpunkt, hvarpå industrin i
allmänhet och den kemiska i synnerhet befann sig,
gjorde, att råämnena för krutet ej så lätt kunde
erhållas; de kunde ej ens för penningar köpas och
måste derför genom folkets arbete anskaffas. En
förordning utfärdades derför, att befolkningen i vissa
delar af landet skulle erlägga krigsgärderna i form
af salpeter. Salpetern bereddes således af bönderna
sjelfva i ett slags skjul eller lador, hvilkas golf
var tätadt med lera eller genom brädläggning, på det
ursprungliga sätt, vi i en föregående afdelning af
detta band beskrifvit.
Erhållandet af ett godt krutkol möter stora
svårigheter. De ha förnämligast sin grund deruti,
att, då den värmegrad ökas, hvarvid träets
förkolning börjar, porositeten aftager, medan
värmeledningsförmågan växer och sålunda äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
