Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nitroglycerin - Ammoniakkrutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inträffade explosioner nogsamt ådagalagt. Jemte
ammoniakkrut är han dock den bästa form, hvarunder
nitroglycerinet nu mera kommer i handeln. De öfriga
nitroglycerinhaltiga, mer eller mindre likartade
blandningarna torde som sprängmedel ha jemförelsevis
mindre värde.
Ammoniakkrutet. Ar 1866 gjordes af hrr J. Ohlsson
och J. H. Norbin i Stockholm försök att till
sprängmedel använda ett för detta ändamål hittills
alldeles icke och i öfrigt föga användt ämne, nämligen
salpetersyrad ammoniak (ammoniaksalpeter). Detta salt,
som i och för sig icke kan bringas till explosion,
utan först genom den upphettning, som åstadkommes
vid förbränning af ungefär dess lika volym krut i
slutet rum, eller af 15 till 20 procent af dess vigt
nitroglycerin och 5 procent kol, skulle, enligt
teoretisk beräkning, ha fullt samma verkan som
nitroglycerin, hvilket ock en mängd anstälda försök
synes bekräfta. Ammoniakkrutets tillverkning sker
sålunda, att ammoniaksaltet jemte kolet males och
blandas i en vanlig krutcylinder. Denna blandning
torkas väl, hvarefter nitroglycerinet inblandas
i ett lämpligt kärl under sorgfällig omröring,
hvarpå massan i en press formas till patroner,
hvilka omgifvas med paraffinerade pappershylsor,
för att skyddas mot fuktighet. Patronerna inpackas i
invändigt asfalterade, hermetiskt tillslutna trälådor.
Att ammoniakkrutet, liksom det vanliga krutet,
nitroglycerinet och dynamiten, är farligt att
vårdslöst handtera, faller af sig sjelft, emedan
blandningen måste ega dessa senares egenskaper, i
samma mån nitroglycerin deri ingår som beståndsdel,
och emedan det ligger i sakens natur, att ett
exploderande ämne ej kan vara eller någonsin blifva
alldeles ofarligt. Vi skola längre fram anföra
några fakta, som visa, i hvad förhållande olika
sprängämnen i detta hänseende stå till hvarandra. För
att bringa dynamit till explosion, användes, enligt
Nobels föreskrift, ett slags tändare, liknande stora
knallhattar och, liksom dessa, fylda med tändsats af
knallqvicksilfver. Då hvarje sådan tändare innehåller
30 till 70 korn knallsats, äro dessa pjeser ganska
farliga att vårdslöst handtera, synnerligast i större
mängd. För ammoniakkrutets tändande ha användts af
hrr Wahlenberg & komp. uppfunna hylsor, som innehålla
en tändsats af pikrinsyrad blyoxid och klorsyradt
kali. Hvarje sådan hylsa innehåller blott 16 till
20 korn af tändsatsen, men torde likväl, i synnerhet
vid försändningar i större mängd, böra behandlas med
stor försigtighet.
Bland de ersättningsmedel och efterbildningar,
innehållande nitroglycerin, som inom industrin
förekomma, kunna nämnas: kolonikrut, en blandning af
vanligt krut med 40 procent nitroglycerin; dualin,
salpeter och fint sågspån, mättadt med 30 till
40 procent nitroglycerin, använd i Nordamerika;
sebastin, kol, salpeter och klorsyradt kali,
dränkt med nitroglycerin; litofraktör, ett af Engel
uppfunnet sprängningsmedel, som erhålles derigenom,
att med nitroglycerin och ett uppsugande medium af
samma slag, som användes i dynamiten, förenas några
andra explosiva ämnen, t. ex. beståndsdelarna i
krut. Litofraktören, som synes haft någon användning
i preussiska armén under senaste kriget, är ett degigt
ämne och förvaras i pappersrullar, som fått insuga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
