Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berlinblått - Tillverkningen af blodlutsalt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upptäcktes först, och 1752 lemnade Macquer ett värdefullt
bidrag till en närmare kännedom af ämnet, i det
han fann, att den blå färgen genom kokning med kali
förstöres, att dervid jernoxid afskiljes och att den
öfverstående vätskan åter är blodlut. Härmed var ock
möjligheten gifven att i rent tillstånd framställa
det deri innehållna gula saltet, blodlutsaltet. Men
ännu allt jemt voro blodlutsalt och berlinblått
odefinierade kroppar, och först genom många och
bland dem de mest framstående kemisters arbeten
spreds småningom ljus i saken. Scheele upptäckte 1782
blåsyran, som låter framställa sig ur blodlutsaltet,
och först 1815 Gay-Lussac cyanet. Upptäckterna
gingo regelbundet från det sammansatta tillbaka
till det enkla, ty i cyanet ha vi roten ej blott
till berlinblått, utan äfven till en hel följd andra
kemiska alster, ja, grundstenen till en vigtig del
af hela kemin.
Kol och qväfve, de två förnämsta beståndsdelarna
af våra födoämnen, af vår egen kropp, bilda i
en i naturen aldrig fritt förekommande förening,
i förhållande af 2:1, detta gasformiga, färglösa,
högst giftiga ämne, cyan, hvars giftighet i några
föreningar (blåsyra, cyankalium) ytterligare
ökas, i andra åter, såsom blodlutsalt och
berlinblått, helt och hållet försvinner.
Cyanet är märkvärdigt äfven derför, att det
i de föreningar, det ingår, trots sin dubbla
natur, förhåller sig alldeles som ett enkelt
element och som ett sådant, hvilket skulle ha
sin plats bland haloiderna eller saltbildarna,
klor, brom, jod m. fl. Alldeles som dessa ingår
äfven cyanet med andra element föreningar i två
slags förhållanden, som cyanurer och cyanider.
Men begge dessa slag av föreningar ha stark
böjelse att förena sig med hvarandra och bilda
dubbelföreningar. En sådan elementär
qvadrupelallians är blodlutsaltet,
kaliumjerncyanuren; cyankalium och jerncyanur
ha deruti förenat sig med hvarandra till en ny
kropp. Blodlutsaltet, hvars beredning för den
tekniska kemin alltid varit en särdeles
intressant uppgift, uppträder i sin vanliga form
som ett salt af vacker gul färg och i stora
skifformiga kristaller, som för flertalet af våra
läsare säkert är välbekant.
Cyanet uppstår ej, om blott kol- och qväfvehaltiga
kroppar upphettas med hvarandra, tvärtom skall det
i sådant fall åter sönderdela sig; men om alkalier
äfven finnas tillstädes, förenar det sig med dessa och
vinner så stadga och varaktighet. Vid distillering
af stenkol, alltså vid gasberedning, bildas äfven
något cyan som biprodukt, hvilken i den på samma
gång bildade ammoniaken finner stöd och hållpunkt;
båda bilda tillsammans cyanammonium, hvilket dock
visserligen endast anses som en orenande gas, hvilken
bör bortskaffas. Då man med afsigt framställer cyan,
binder man det alltid vid kalium. Tillverkningen
af blodlutsalt fordrar sålunda följande råämnen: 1)
qväfvehaltiga organiska ämnen; 2) ett kalisalt, helst
potaska; 3) jern, antingen gediget eller i oxideradt
tillstånd. Af dessa tre har n:r l en synnerligt stor
omfattning, och en oinvigd skall nästan anse det
för ett skämt, när han hör uppräknas allt, som kan
användas och äfven verkligen användes till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
