Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillverkningen af blodlutsalt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förvandlas det gula blodlutsaltet i rödt, eller,
för att använda de nu brukliga benämningarna, af
ferrocyankalium blir ferridcyankalium, eller, efter
ännu ett annat benämningssätt, af kaliumjerncyanur
blir kaliumjerncyanid. Detta tillgår på det sätt, att
man låter en i rätt tid afbruten ström af klorgas gå
igenom en het lösning af det gula saltet. Kloren tager
saltets kalium till sig och bildar dermed klorkalium,
medan de öfriga beståndsdelarna ordna sig på ett annat
sätt och bilda det nya saltet. Detta användes mycket
till yllefärgning och tygtryckning, och man försänder
antingen lösningen, sådan hon är, med hennes oskadliga
halt af klorkalium, eller ock afdunstar man och låter
det röda saltet utkristallisera, då klorkaliet,
som ett mycket lättlösligare salt, qvarstannar i
moderluten. Ett tredje förfarande består deruti,
att man i tunna lager utbreder det fint pulveriserade
gula saltet och dit leder klorgas, hvilken uppsuges
af pulvret och deruti åstadkommer samma verkan som
i vattenlösningen. Detta pulver med sin halt af
klorkalium går i handeln under namn af blåpulver.
Det röda blodlutsaltet kan med någon försigtighet
erhållas i vackra, långa, rubinröda kristaller;
vanligen förekommer det i vårtlika, blomkålsartade
massor. Det har den egendomligheten att ej
med jernoxidlösning gifva någon fällning. En
sönderdelning eger visserligen äfven nu rum, men de
dervid uppstående föreningarna äro lösliga i vatten
och åtskilja sig derför ej, såsom berlinblått, i
fast form. Man kan dock med det röda blodlutsaltet
i metal-lösningar frambringa liknande fällningar
som med det gula, om man vid användningen af det
förra begagnar oxidullösningar, der det senare med
oxidlösningar ger en fällning. Förloppen härvid äro
för belysningen af kemiska processer så lärorika,
att det må anses förlåtligt, om vi begagna tillfället
till en något abstrakt vetenskaplig framställning.
Det gula blodlutsaltet är, såsom vi redan nämt,
en förening af cyankalium och jerncyanur, hvari 2
atomer af det förra och l atom af det senare saltet
ingå; den kemiska formeln är följaktligen 2 K Cy +
Fe Cy. I det röda blodlutsaltet deremot är jernet
förenadt med mera cyan (i form af jerncyanid), och
om vi jemföra jerncyanuren med jernoxidulen, motsvarar
jern-cyaniden den syrerikare jernoxiden. Formeln
för det röda blodlutsaltet är Fe9 Cy3 + 3 K Cy,
hvaraf framgår, att 1 atom jerncyanid är förenad med
3 atomer cyankalium.
Vi ha nu att åtskilja fyra fall: huru förhåller sig
det gula blodlutsaltet, om det bringas tillsammans
med oxidullösningar, huru, om det bringas tillsammans
med oxidlösningar, och huru förhåller sig det röda
saltet i samma båda fall?
Det första fallet, en lösning af gult blodlutsalt
tillsammans med en lösning af ren svafvelsyrad
jernoxidul, ger en hvit fällning af olöslig
jerncyanur, och den dervid föregående processen finner
sin förklaring af följande skema:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
