Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillverkningen af blodlutsalt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I stället för svafvelsyrad jernoxidul eller
jernoxid kan man äfven använda de motsvarande
klorföreningarna jernklorur eller jernklorid eller
andra lösliga jernsalter. De tre fällningar, som
vi i de olika fallen erhållit, äro äfven, såsom en
blick på andra och tredje skemat utvisar, af olika
kemisk sammansättning, och detta märkes äfven på den
nyans, som på det ena eller andra sättet framstäldt
berlinblått erhållit. Rödt blodlutsalt och jernvitriol
gifva så kalladt turnbullsblått.
Den ur en jernoxidlösning med gult salt erhållna
fällningen kallas neutralt berlinblått. Vill man
erhålla varan af vackraste och renaste beskaffenhet
eller s. k. parisblått, är bäst att till det ytterst
väl renade blodlutsalt taga salpetersyrad jernoxid;
ur den dervid uppkommande mycket rena fällningen
behöfver man då blott uttvätta det på samma gång
bildade salpetersyrade kaliet. Till den vanliga varan
användes dock för billighetens skull jernvitriol,
ehuru han med det gula saltet ger en hvit fällning
af jerncyanur.
Redan vid blandningen antager emellertid denna
fällning i följd af den i vattnet befintliga luften
en grå eller smutsblå färg; men under någon tid utsatt
för det atmosferiska syrets inverkan och ofta omrörd,
öfvergår hon fullkomligt i en vacker blå färg, i det
en del af jerncyanuren genom upptagande af syre
förvandlas i jernoxid, men på samma gång ger
ifrån sig sin cyanhalt och förvandlar en motsvarande
mängd jerncyanur till jerncyanid. För vissa ändamål,
särdeles för framställande af en god grön färg genom
att blanda blått med kromgult, är det oundgängligt att
taga den rent hvita fällningen till utgångspunkt. Den
genom blotta luftens inverkan blånade produkten löser
sig i vatten, hvilket för vanliga fall är olägligt,
men blir olöslig genom användning ar oxiderande medel,
hvilka äfven påskynda blåningen. Sådana medel äro
salpetersyra, kromsyradt kali och klor.
Det vackra blå färgämne, som bär namnet berlinblått,
förstöres ej af syror, men väl, och detta är dess
svaga sida, af basiska kroppar; det kan derför
ej användas på nystrukna kalkväggar, emedan det
då genom afskild jernoxid skulle förvandlas till
smutsbrant. Det upplöses af oxalsyra, och denna
lösning bildar det vanligaste blå bläcket.
Det förstås af sig sjelft, att de till frambringande
af den vackra färgtonen använda ämnena måste vara
i högsta grad rena, framför allt fria från andra
metaller. Då vid dess framställande med jernvitriol
i följd af oxideringen jernoxid bildas, hvilken
skadar färgen, utdrager man denna med upplösande
syror, svafvelsyra eller saltsyra. I fråga om sämre
färgsorter är man visserligen ej så noga, utan söker
fast mer att genom tillsats af andra beståndsdelar
öka färgämnets massa. För detta ändamål utspäder man
t. ex. jernlösningen med alun, som genom tillsats af
kolsyradt kali sönderdelas och afsätter lerjord. Genom
tillsats af större mängder lerjord blir färgen
naturligtvis ljusare. Andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
