Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blyhvitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stödes af stolpar, på detta åter ett lager af gödsel,
krukor, blyplåtar och så vidare, tills kammaren
är fyld med 8–10 sådana små etager, afslutade med
ett tjockt lager af gödsel och bräden. Der man i
stället för plåtarna använder de moderna gallren,
sker beskickningen i det hela på samma sätt, utom
att man då använder lägre krukor och utelemnar den
spiralformiga plåten samt, för att spara på det
mellanlagda trävirket, lägger 5–6 galler på en kruka.
Sålunda är då blyet, ända till öfver 200 centner på
hvar beskickning, bragt i ett slags gödsel- eller
barkbädd, hvarutur genom jäsning kolsyra ständigt
utvecklas. Värmet, som i början stiger betydligt,
men derpå åter sjunker, för att derefter hålla sig
mellan 36-60 grader, påskyndar de kemiska reaktionerna
och bringar ättikan i krukorna till afdunstning, och
då dertill äfven kommer, att öppningar för luftens
inträde äro anbragta, äro alla vilkoren för den
önskade metamorfosen för handen.
När processen är slutad, hvartill stundom blott
3–4 veckor, men ofta äfven lika många månader åtgå,
tömmer man logen åter och finner nu plåtarna eller
gallren mer eller mindre uppfrätta och öfverdragna
med blyhvitt, hvarigenom de synas starkt uppsvälda,
men det oaktadt ännu allt jemt med så mycket metallisk
kärna qvar, att i medeltal hälften af blyet undgått
förvandlingen. Blyhvittet (i detta tillstånd kalladt
skifferhvitt) skiljes genom afhamring från sitt
metalliska underlag; det öfverblifna blyet nedsmältes
åter. I följd af blyhvittsmjölets stora skadlighet
är afhamringen ett för helsan mycket farligt
arbete. I nya fabriker skiljer man derför metallen
från blyhvittet mestadels genom krossning i valsverk.
Det erhållna blyhvittet blir till en mindre del
i den ursprungliga formen af hårdt skiffer såsom
skifferhvitt genast bragt i handeln, men största
delen bearbetas vidare på det sätt, att man med
vatten finmaler det mellan granitstenar och gjuter
den grötlika massan på små oglaserade lerkärl,
hvari hon efter ett par dagar blir så fast, att de
tegelformiga styckena kunna uttagas, hvilka sedan
fullständigt torkas i luften eller i särskilda
torkkamrar. De ordinära sorterna erhålla vid denna
bearbetning en oundviklig tillsats af svafvelsyrad
bly oxid, tungspat eller krita. Den sålunda erhållna
varan är hård, nästan som sten, hvilket gör hennes
pulverisering och rifning med bindmedlet till ett
mödosamt och långvarigt arbete. Men förbrukarna anse
vanligen hårdheten som ett tecken på oförfalskad
beskaffenhet och föredraga derför denna vara framför
en annan, som i form af ett hvitt pulver erbjudes
dem. På senaste tiden har dock mycket med olja rifvet
blyhvitt börjat förekomma i handeln.
Efter den österrikiska eller tyska metoden för
blyhvitsfabrikationen behandlas de tunna skrofliga
blyplåtarna, sådana de fås genom blyets utgjut-ning
öfver en stenplatta, sålunda, att de, böjda i midten
i form af ett spetsigt tak, upphängas öfver läkter
i trågartade, med beck fodrade trälådor så, att de
ej beröra hvarandra. Bottnen i hvarje låda är till
2-2,2 tums djup betäckt med en blandning af vingrums,
ättika och kolsyradt kali; öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>