Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kopparfärger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Framställningssättet liknar mycket
blyhvittstillverkningen; man lagrar kopparplattor och
vindruf, som befinner sig i sur jäsning, och bringar
sålunda ättiksyra och koppar i vexelverkan. Att
börja med låter man drafven ensam jäsa i betäckta
kärl, men då man af vissa kännetecken märker, att
jäsningen och temperaturen hunnit sin rätta punkt,
lägger man i lerkärl drufven och den i remsor skurna
kopparn hvarftals om hvarandra med iakttagande af,
att så väl det nedersta som det öfversta lagret
består af druf. Kopparremsorna väga ungefär 33
ort hvardera och hamras först på ett städ, så
att de blifva täta och glatta. Före inläggningen
upphettar man dem öfver koleld, hvarpå de ännu heta
inlagras med drafven. Kärlen, innehållande 36–48
skålpund koppar hvartdera, öfverlemnas derpå, löst
öfvertäckta med halmmattor, åt sig sjelfva. Efter två
till tre veckors förlopp äro remsorna genom luftens
inverkan öfverdragna med ett lager af sidenglänsande
kristaller; de uttagas nu ur kärlen, befrias från
den vidhängande drufven, indoppas derefter i vatten
och uppställas, stödda mot hvarandra, på bräden i
spanskgröna-källaren. Indoppningen upprepas sex till
åtta gånger med en veckas mellantid, och arbetarna
kalla dessa doppningar det första, andra, tredje
o. s. v. vinet, emedan vattnet oftast försättes
med något vin. Under denna behandling bildar sig det
basiska saltet, kristallskorpan förtätas och afskrapas
slutligen med kopparknifvar. Den öfverblifna kopparn
behandlas upprepade gånger på samma sätt, tills han
slutligen blir för tunn. Hvarje kärl ger ungefär 5–7
skålpund fuktig spanskgröna, som genast säljes till
uppköpare, hvilka genomknåda henne med vatten och i
skinnsäckar torka henne i luften.
En annan, mera ändamålsenlig metod användes i
Tyskland, England och äfven annorstädes. Enligt denna
uppläggas hvarftals kopparbleck och flanellstycken,
som äro dränkta med ättika. Indränkningen upprepas
hvar tredje dag, tills efter fjorton dagar flanellen
helt och hållet borttages och blecken sedermera tid
efter annan fuktas med blott vatten. Efter fem till
sex veckor äro blecken färdiga till afskrapning och
gifva en på syra rikare spanskgröna, som derför också
verkligen är grön.
Kopparn har äfven i sitt naturliga tillstånd
färgämnen att uppvisa. Malakiten, en af kolsyrad
kopparoxid och kopparoxidhydrat bestående malm,
är af en vacker ljusgrön färg och skulle passa till
målarfärg, om han ej i följd af sin sällsynthet vore
för dyr. Deremot förekommer i rikligare mängd en annan
kopparmalm, kopparlasurn, af lifligt himmelsblå
färg och samma beståndsdelar som malakitens,
men med dubbelt så stor halt af kolsyrad oxid; på
några ställen, synnerligast i Tyrolen och trakten af
Lyon, förarbetas han genom målning och slamning till
färgsorter af olika finlekar. Detta är det egentligen
i handeln förekommande bergblått; dock gifves äfven
ofta detta namn åt med konst framstälda preparat.
Det färgande ämnet i de blå så väl som de
gröna kopparfärgerna utgöres för det mesta af
kopparoxidhydrat, ofta uppblandadt med jordartade
ämnen, som öka dess massa eller göra henne mera
lucker samt frambringa åtskilliga nyanser i den blå
färgen. Det ur kopparvitriol eller en annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
