Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lackfärger. Karmin - Pastellstift - Blyertspennorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blandning o. s. v., kunna vi emellertid ej ingå och skola
till slut blott med några ord vidröra ett annat sätt
för deras användning.
Pastellstift. För pastellmåleriet och färglagda
teckningar användas färgerna, som bekant, i form af
affärgande stift, med hvilka arbetas tort sålunda, att
de framkallade bilderna åter kunna utstrykas, om de
ej fästas med något bindmedel. De till pastellstift
brukliga färgerna äro de vanliga, berlinblått,
cinober, kungs- eller neapelgult, karmin o. s. v. Den
kroppgifvande massan utgöres af fint beredd piplera,
på senaste tiden måhända äfven zinkhvitt. Genom en
större eller mindre tillsats af lera frambringar
man ljusare eller mörkare färgtoner. De på det
finaste pulveriserade beståndsdelarna hopblandas i de
erforderliga proportionerna, förvandlas medelst litet
bindämne (tragantgummi) i en bildbar deg, hvaraf
sedan stiften formas, hvarpå dessa slutligen torkas i
lindrig värme. En namnkunnig fabrik i Paris använder
som bindmedel en lösning af gummilacka och terpentin
i sprit och pressar degen genom en kopparcylinder,
hvars botten har en mängd runda formhål, så att
massan framkommer i form af tunna stänger, hvilka
sedan sönderskäras till bestämd längd och torkas.
Blyertspennorna. Till det hittills sagda skola vi
foga några ord om ännu en förbrukningsartikel, som,
om någon, kan göra anspråk på att kallas allmän,
som befinner sig i hvar mans hand, som tjenar så
väl de alldagligaste behof som konstens mästerverk
och hvars tillverkning utgör en ganska betydande gren
af nutidens fabriksindustri, vi mena blyertspennan.
Som säkert torde kunna anses, att blyertspennorna
i sin nu varande form voro okända under medeltiden,
då de tecknande konstnärerna i stället betjenade sig
af ett stift, bestående af en blandning af tenn och
bly, hvilken de kallade stile. Både uppfinningen och
namnet härstamma från Italien. Ordet blyertspenna
eller blystift är antingen en blott öfversättning
af det engelska ordet lead pencil - man kallar
i England grafiten black lead, svart bly -
eller också är det en erinran derom, att man i
forna tider verkligen begagnade en legering af bly
och tenn till ritpennor. Men blyertspennmassan är
ingalunda bly, utan grafit, ett mer eller mindre rent
mine-raliskt kol. Grafit finnes äfven i Tyskland,
särdeles i Baiern, Böhmen och Österrike, men af sådan
beskaffenhet, att han väl duger till smältdeglar
och dylikt, men ej utan vidare bearbetning till
fina blyertspennor. Den egentliga fina blyertsen
har nyligen firat sin 200:e födelsedag; han har
för sin tillkomst att tacka en lycklig slump. 1664
upptäcktes nämligen i Borrowdale i Cumberland i
ett lerskifferberg ett lager af grafit, hvilken var
af sådan godhet, att han omedelbart kunde användas
till blyertspennor. Redan året derpå kommo de första
engelska blyertspennorna i handeln och till vunno
sig hastigt allmänhetens ynnest. I London uppstod en
särskild grafitmarknad, der borrowdalevaran steg så
högt i värde, att priset lär gått upp anda till 168
pund sterling för en engelsk centner (2 530 riksdaler
för en svensk centner).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
