Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blyertspennorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den baierska blyertspennfabrikationen, som ännu länge
vidhöll sina ursprungliga metoder att blanda grafit
med 40 till 50 procent svafvel eller svafvelantimon,
kunde ej annat än känna sig illa till mods öfver dessa
förhållanden, och farhågan låg nära, att en industri,
som så länge hållit sig uppe och haft så vidsträckt
afsättning, helt och hållet skulle gå under. Om
Baiern nu i blyertstillverkningen intager det främsta
rummet, har det härför att tacka den outtröttlige
Lothar Faber. Tillhörande en gammal familj af
blyertsfabrikanter, hade denne gjort till sin uppgift
att åter höja den sjunkna industrin. Han skaffade
sig noggrann kännedom om den condéska metoden och
lyckades genom förstånd och energi nå sitt mål. Den
franska konkurrensen var af honom redan fullständigt
besegrad, då 1847 en fransman, Alibert, i Sibirien
upptäckte grafitlager, som voro fullt jemgoda med
den gamla berömda cumberlandsgrafiten. Med Alibert,
som af den ryska regeringen tillhandlat sig en del
af dessa grufvor, förenade sig Faber, så att all
den ur dessa sibiriska grufvor uppfordrade grafiten
öfvergick i hans händer. Grafitbrotten ligga på
höjden af berget Batugol nära den kinesiska gränsen
och blocken ha en högst besvärlig väg att färdas
för att komma till nästa hamn eller landvägen till
Europa, så att materialet står fabriken till nära 8
rdr skålpundet, hvilken omständighet lätt förklarar
de af denna grafit tillverkade pennornas dyrhet.
Ehuru den sibiriska grafiten, om han verkligen är
fullkomligt jemgod med den gamla cumberlandsvaran,
skulle omedelbart kunna förarbetas till pennor,
har dock erfarenheten lärt, att detta ej är fullt
ändamålsenligt. Det är nämligen lättare att bearbeta
en degig massa än att såga sönder ett fast block,
och det synes i sjelfva verket vara en fördel
att bereda all blyertsmassa på det sätt, att man
uppblandar grafiten i degigt tillstånd med de nödiga
tillsatserna. Derigenom blir också tillverkningen af
bestämda sorter lättare och säkrare.
Innan ännu alibertgrafiten upptäcktes, hade man
lärt sig raffinera de vanliga sorterna, i det man i
stenkärl öfvergöt den jordartade eller täta massan
med stark svafvelsyra och lät henne stå så i flera
dagar. Dervid löser sig under uppvärmning den klimpiga
massan till en uppsväld gröt, ur hvilken man sedan
blott har att uttvätta svafvelsyran. Grafiten blir
derigenom på det finaste sönderdelad. Tillsatserna
måste äfven, om de, såsom leran, äro af fast
beskaffenhet, fint pulveriseras och upprepade
gånger slammas och blandningen ske så fullständigt,
att det hela slutligen företer en fullkomligt
likartad massa. Sedan denna genom det öfverflödiga
vattnets aflägsnande fått sin tillbörliga fasthet,
förvandlas hon medelst pressning i genomborrade
jernplattor till tunna stänger, ungefär som vid
maccaronitillverkning. Genom särskilda inrättningar
rätas stängerna, afskäras till erforderlig längd,
torkas derpå i lindrig värme och införas slutligen,
inneslutna i lufttäta ler- eller jernlådor,
i glödugnen.
Grafitstångens inpassande i träinfattningen är ett så
enkelt arbete, att vi ej särskildt behöfva beskrifva
denna operation. Man använder så väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
