Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hartser eller kådor - Hårda hartser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en lång följd af kemiska förändringar, och garfsyrorna
synas utgöra ett slags mellanalster.
Hårda hartser. Främst bland de hårda hartserna ställa
vi det mest bekanta eller det vanliga hartset. Deraf
finnas många sorter. En del utgör den på våra
vanliga granar och tallar af utsippradt och intorkadt
terpentin bildade, allmänt bekanta kådan; en annan del
af det i handeln förekommande hartset erhålles som
återstod vid terpentinoljas distillering af vanligt
terpentin. I Böhmen samlar man de hartsmassor, som
hopa sig under barken på de gröfsta rotgrenarna,
och sänder dem i handeln under namn af rotbeck. Den
hvita kådan eller galipot erhålles förnämligast af
hafstallen, det vackraste af de europeiska barrträden,
hvilken i synnerhet trifves i södra Frankrike
längs medelhafskusten och der, planterad, utgör ett
förträffligt skydd mot vindens härjande våldsamhet.
Af det vid terpentinoljberedningen erhållna hartset,
s. k. kokt terpentin, kolofonium och hvitt
harts, förekomma i handeln flera sorter. Smält
och stelnadt kokt terpentin utgör det vanliga
kolofoniet. Grankåda och bryggarharts äro sämre sorter
deraf. Det af sig sjelft ur träden utsipprade hartset
är för det mesta gulaktigt eller brungult, stundom
smutsigt hvitt eller rödaktigt; dess smak är bitter
och det luktar terpentin. Rotbecket är svafvelgult,
hårdt och sprödt; dess smak är bitter, men det har
ingen lukt. Kokt terpentin bildar genomskinande,
spröda massor af matt gul färg, som efter någon tid
öfvergår i brunt; det är utan lukt och smak.
Kolofonium är en gulaktig till brunsvart massa af mer
eller mindre utpräglad glasglans. Det är mer eller
mindre genomskinligt eller genomskinande, har en svag,
icke oangenäm lukt, men saknar smak. Färgen härleder
sig af den värmegrad, hvarvid hartset blifvit smält,
men synes äfven till en viss grad bero af hartsets
ursprung. Norsk och svensk grankåda har, ehuru hon
blifvit smält vid lägre värmegrad, en mörkbrun färg,
som i genomfallande ljus synes blodröd.
Kolofonium användes till bestrykning af fiolstråkar
och har hittills ej kunnat ersättas af något annat
ämne. Det förbrukas derför i otroligt stora mängder
och finnes af olika godhet; på senaste tiden har
äfven dess ursprungliga, olämpliga form utbytts mot
en för dess handterande beqvämare. Det var bekant
redan i den grå forntiden och har sitt namn efter
den lydiska staden Kolofon, hvars hamn, Notion,
årligen befraktade många fartyg med denna eftersökta
hartsart. Grekerna använde det till rökelse, men
förnämligast för att dermed tillsätta sitt vin, som
derigenom visserligen höll sig längre, men också
derjemte fick den besynnerliga becksmak, som ännu i
dag öfver allt i orienten, der man blifvit de gamla
bruken trogen, vidlåder det. Nu mera begagnar man
dertill företrädesvis de billigare sorterna af ett
annat hårdt harts, mastix.
Det vanliga hartset användes utom till de nyss nämda
ändamålen äfven till beredning af lack, fernissor,
kitt, till hartsning af ölfat samt som hartstvål till
limning af papper. Äfven beredas genom distillering
af harts hartsoljor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
