Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eldvapnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bekant, är ett mellanting mellan kanon och mörsare,
i det han både som den förra kan skjuta sina kulor
i långsträckt båge mot vertikala mål och som en
mörsare i hög båge kasta dem mot horisontala, var
något omständlig och derför ej fransmännen rätt i
smaken. Den förnämsta projektilen för denna pjes
var nämligen granaten, en med krut fyld hålkula af
gjutjern, alldeles lik den ur mörsarna kastade bomben,
men mindre. Denna hålkula hade ett brandrör, bestående
af ett med packadt mjölkrut fyldt trärör. När kanonen
affyrades, tände krutlägan brandröret. Det fast
packade mjölkrutet
brinner, medan kulan genom-flyger luften, långsamt
ned i röret och antänder slutligen sprängladdningen,
genom hvars exploderande granaten sönderspränges. De
på 100 till 200 stegs afstånd kringflygande styckena
göra ofta en mycket betydande verkan, och mången
fyrkant har fortare blifvit sprängd
af en enda granat än af schocken från flera
rytterisqvadroner. En sådan verkan var dock mycket
osäker, och det af två skäl. Först och främst var
nämligen haubitsens träffsäkerhet ringa, och för det
andra gjorde det nyss nämda träröret, åtminstone i
öppen strid, det omöjligt att genom rörets afskärande
eller borrande bestämma bränntiden eller, som det
heter, tempera det, en omständighet, som dock är af
största vigt, om kulan skall explodera på det rätta
stället. Först för ungefär fyrtio år sedan blef denna
för granateldens
Fig. 41. Vallbössa och mörsare från 17:e
århundradet.
Fig. 42. Kanon och haubits från 17:e århundradet.
verkan så vigtiga fråga löst. Förtjensten att ha
uppfunnit det temperbara brandröret af metall med
ringformig fördjupning för tändsatsen tillkommer den
belgiske generalen B or m ann. Detta s. k. tidrör,
hvars konstruktion kan anses som grunden för de
senaste förbättringarna, bestod af en metallkropp a
(fig. 44), som i en ringformig fördjupning innehöll
tändsatsen (mjölkrutet) b; d ’år krutkammaren med
slutskifvan r. Brandrörets yta utgjgrdes af en fast
metallhylsa, försedd med en öfver satsrännan gående
skala e, der bränntiderna voro angifna i halfva
sekunder. Artilleristen behöfde så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
