- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Sjette bandet. Råämnenas mekaniska bearbetning. Register /
64

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De större staternas artilleri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

£4 ELDVAPNEN, DE BLANKA
VAPNEN OCH STÅLVEEKTYGEN.

fältkanonen skall troligen med en vigt för sjelfva
pjesen af 1060 skålpund slunga en ’kula af 13
till 14 skålpunds vigt och vara inrättad för
bakladdning. Fullt afgjordt är, så vidt man vet,
ännu ingenting annat, än att man för granaterna i
stället för det förra brandröret (fig. 44) infört
ett perkussionsrör af Demarest,

Det franska sjöartilleriet har redan sedan
början af 60-talet bakladd-ningskanoner. Dessa
kanoner äro för oss af särskildt intresse derför,
att deras-bakladdningsinrättning med några smärre
förändringar äfven är hos oss antagen. Vi skola derför
tillåta oss att med hänvisning till fig. 66 efter en
svensk artilleriförfattare *) beskrifva denna på en
gång enkla och sinnrika mekanism. Han består af en
ihålig skruf med tre sektorer af gängorna bortskurna
samt på framsidan en cylindrisk botten. Framtill på
stötbottnen är tätringen fast-skrufvad, och bakpå
skrufven sitter den långa häfarmen, hvarmed han kan
vridas och röras in och ut. I det senare fallet åker
han ut på en bakom kanonen anbragt konsol, som har
spår för skrufven och är rörlig åt höger omkring,
en bult. Alla delarna äro af stål utom konsolen,
som är af metall. Kanonen har naturligtvis i loppets
förlängning en central utborrning och gängor med tre
bortskurna sektorer, motsvarande skrufvens.

Laddningen tillgår sålunda, att

Fig* 66V ^eJra-nska J?ari.nkanonernas häfarmen
vrides rätt upp, då skrufven

bakladdmngsmekanism.
rr

utskrufvas | hvarf och dess qvarva-

rande gängor komma midt för utskärningarna i kanonen;
härefter drager man med häfarmen hela mekanismen
bakåt, tills han hvilar på konsolenr som då med sin
börda svänges åt sidan, så att loppet blir fritt; en
s. k. laddbrygga tillsättes för att mottaga Stängd.
Öppen. den tunga kastkroppen och
styra ho-

nom rätt med knapparna i refflorna;,

projektil, förladdning och laddning inskjutas,
laddbryggan borttages, konsolen med skrufven
framsvänges, den senare införes och vrides med
häfarmen 60° åt höger, och mekanismen är åter läst.

Ryssland gör försök med förstärkta laddningar, men har
ej kommit till .något resultat, och det af det enkla
skäl, att naturlagarna ej låta tvinga sig. Lätta
kanoner och lavetter kunna vid starka laddningar
ej användas. Rysslands nu varande fältartilleri
är utrustadt med bakladdningskanoner af stål i två
kalibrar, bildade efter de preussiska med kulor af
13 och 26 skålpunds vigt och laddningar af 150 och
290 ort. Rysslands grofva kanoner gjutas i Perm. Den
förnämsta pjesen i belägringsparken är en bandad
24-punding i två modeller.

Österrike har ännu sin framladdningskanon af brons
med den lenkska kilborrningen. Projektilernas form
visa oss fig. 51 och 52. Man försöker

*) Hj. Palmstierna, Föreläsningar i artilleri.
Stockholm 1872.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:18:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfinn/6/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free