Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det svenska artilleriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 ELDVAPNEN, DE BLANKA
VAPNEN OCH STÅLVERKTYGEN.
verkades af öfverste Wurmbrandt 1627. Pe bestodo af
ett helt tunt smidt kopparrör, förstärkt med skenor
af jern, som qvarhöllos med jernringar. Skenorna
omlindades derjemte flera hvarf med starka tåg,
tills stycket fick utseende af en kanon, hvars
gods vid stötbottnen var l och nära mynningen 3/4
kaliber. Mellan hvarje hvarf ströks, för att gifva
det hela större fasthet, ett kitt af mastix och
dylikt: kanonen omgafs derefter med ett öfverdrag
af hårdt läder, som stundom målades eller förgyldes
och hvaraf pjeserna erhållit sitt namn. Stötbottnen
med drufvan inskrufvades i kopparröret, liksom ett
fäng-hål af koppar tätt intill stötbottnen. Tapparna,
af jern, voro fästa vid ringar, något gröfre än de
öfriga. Kanonens hela längd var 15 till 16 kaliber,
och han kunde, liggande i lavett, med lätthet dragas
af två man.
Dessa pjeser kommo aldrig i något allmännare bruk och
blefvo äfven i följd af sina stora brister, hvaribland
den, att de redan efter 8 till 10 skott voro så
upphettade, att de måste afkylas, snart afskaffade.
Deremot var införandet af de nyss omnämda
lätta j er n k an ön er n a en vida vigtigare
förbättring, som sedermera af alla andra länder
tillgodogjordes. De.voro länge kända under namn af
piéces suedoises.
Jemte denna vidtogos äfven andra förbättringar:
användningen af minskad laddliing och färdiga
(s. k. geschwinda) skott. I dessa senare var
laddningen innesluten i en mycket tunn, svarfvad
trähylsa, vid hvilken kulan fästes med jerntråd,
en inrättning, som i högst väsentlig mån ökade
artilleriets eldhastighet.
De nyss nämda pjeserna drogos af en eller två hästar
och kunde med lätthet följa de öfriga vapnens
rörelser, hvarför de erhöllo namnet re ge in en
t s-s ty ek e n. Hvilken vigtig förändring detta
var, inses lätt, då man ihågkommer, att den tidens
öfriga fältkanoner drogos af 16, 24, ja, ända till
36 hästar. Också var deras manövrerande så svårt, att
de sällan eller aldrig ändrade plats under en batalj
pch vid dennas slut blefvo segrarens säkra byte.
Gustaf Adolf införde ock bruket af kartescher
i fältkriget; de hade förut endast användts på
fästningar och om bord å fartyg.
Efter Gustaf Adolfs död synes det svenska artilleriets
utveckling för en lång tid ha afstannat. Visserligen
blef den artilleritaktik, han skapat, bibehållen
och till och med förbättrad af hans efterlemnade
fältherrar, i synnerhet af Torstenson, men den
tekniska utvecklingen lemnades deremot å sido. Under
Karl XI och Karl XII återgick artilleriet småningom
till sin förra orörlighet och deraf följande ringa
verkan och betydelse.
Som återställare af det svenska artilleriets anseende
uppträdde efter sin återkomst ur krigsfångenskap
(1710) Karl Croristedt. Till en början infördes många
smärre förbättringar, bland andra den, att de dittills
begagnade riktkilarna utbyttes mot den af Polhem
uppfunna riktskrufven, att färdiga skott infördes
för alla slags projektiler, samt att lavetterna
försågos med s. k. anmarschbommar, hvarigenom de
kunde af manskapet, och således utan den besvärliga
uppbröstningen, flyttas framåt eller tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
