Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det svenska artilleriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET SVENSKA ARTILLERIET.
75
sök utföllo i allmänhet ganska fördelaktigt, men
konstruktionen har dock ej blifvit i något land
antagen. .1 likhet med den wahrendorffska, användes
den engströmska mekanismen först för slätborrade
kanoner, men uppfinnaren fram-stäide sedermera äfven
ett förslag till refflade kanoner och med träknappar
försedda projektiler.
Ar 1860 började i Sverige försöken med refflade
fältkanoner, och under dessa försök utvecklades
småningom det system, som vi för närvarande
ega. Fabian Wrede, som då var generalfälttygmästare,
ledde dessa försök och är således skaparen äfven af
vårt nu varande refflade fältartilleri. Han utgick
från det franska reffelsystemet (La Hitte), och de
använda projektilerna försågos till en början med
jernvingar, som passade i refflorna. De öfver-gåfvos
dock snart och ersattes af zinkknappar, hvaraf två
gingo i hvar och en af de sex refflorna. Slutligen
vidtogs ytterligare en för gjutjernets fortfarande
användning som kanonmaterial särdeles vigtig
förändring, bestående deruti, att projektilerna
försågos med blott tre zinkknappar å sin främre
del, hvaremot den bakre stöddes af tre låga
messings-knappar, som vid skottlossningen gledo mot
sjelfva loppet, eller de så kallade bommarna. Kanonen
försågs alltså med blott tre egentliga refflor,
men derjemte upptogos för mes-singsknapparna tre
grunda rännor till underlättande af projektilernas
införande. Som de djupa, för zinkknapparna afsedda
refflorna vid denna konstruktion ej behöfde dragas
så långt in mot kammaren, undveks härigenom ett
försvagande af kanonen, hvilket vid begagnande af
gjutjern möjligen skulle varit farligt. Med detta
reffelsystem deremot ha våra kanoner visat sig
uthärda hvarje hittills anstäldt prof och uppfylla
alla vilkor, som ansetts erforderliga, för att de i
artilleriets nu pågående utveckling skulle kunna hålla
jemna steg med andra nationers eldvapen af samma slag.
På senaste tiden ha granaterna, på samma gång de fått
sin vigt och längd ökade, blifvit försedda med två
zinkknappar för hvarje reffla, dock med bibehållande
af konstruktionen i öfrigt. Genom denna förändring har
åstadkommits en träffsäkerhet, som i intet afseende
är underlägsen de preussiska kanonernas. Fig. 75
visar en granat till den större fältkanonen.
Sverige kan således skatta sig lyckligt att
ega ej blott billiga, utan äfven välskjutande,
uthålliga och lättskötta fältkanoner; ty huru än en
bakladdnings-mekanism konstrueras, kan dock ingen
dermed försedd fältkanon bli så uthållig, så litet
ömtålig som en framladdningskanon.
Ffg. 74. Den wahrendorffska baldaddningskanonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
