Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bakladdningsgeväret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANDELD VAPNEN.
89
fördjupad stans så, att tändspegeln får den i fig. 89
synliga formen. Vid en ny pressning inlägges den af
klorsyradt kali och svafvelantimon med eller utan
bindmedel bestående tändsatsen i en i spegelns botten
befintlig liten urhålkning. Hela patronen består
sålunda af en cylinderformig hylsa af vanligt papper,
i hvilken man först ifyller laddningen af l till
1,2 ort krut och derefter inskjuter tändspegeln
med kulan, öfver hvars spets hylsan hop-dtages
och tillknytes samt slutligen talgas. Då sättet
för tändsatsens förfärdigande i flera afseenden
erbjuder intresse, tillägga vi, att de ofvan nämda
beståndsdelarna, fuktade med litet vatten och sprit,
insmetas i de runda öppningarna af en sållartadt
genomborrad metallplatta, der satsen får formen af
små cylindrar. Fig. 90 och 91 visa en afskjuten och
derefter åter upptagen spegel. Man ser der, huru den
främre kanten af luftens motstånd omvikes,, så snart
kulan lemnat mynningen. För att göra det lättare
för de båda kropparna att i rätt tid skiljas åt,
så att spegeln strax framfor loppets mynning stannar
efter och nedfaller, förser man honom före den andra
pressningen med fyra snitt, hvilkas verkan synes af
fig. 91.
Preussen eger tre gevär af tändnålssystemet, hvilka,
allt efter som de äro-bestämda för liniebataljoner,
fusilierer eller jägare, i flera afseenden,
i synnerhet till sin längd, sina bajonetters
beskaffenhet m. m., afvika från hvarandra^
För att afhjelpa vissa förefunna brister hade man i
Preussen redaa långt före fälttåget 1870 beslutit
sig för en aptering af de gevär, man redan, egde,
emedan man i följd af de ofantliga kostnader, som voro
förenade med anskaffandet af nya gevär, och de hotande
politiska förhållandena måste till en lämpligare tid
uppskjuta en mera genomgripande förändring. Enligt
det af verkmästaren Beck vid gevärsfabriken i Spandau
framstälda och antagna förslaget består apteringen
hufvudsakligen i kammarens utfyllande med en ihålig
insatscylinder, i hvilken ett rörligt nålrör befinner
sig. På rörets skaft är anbragt en kautsjuring, som
i vår figur är utmärkt med en mörkare skuggning. Det
genom kammarmynningen framskjutande nålröret bringar
patronen i hans rätta läge, hvilket skytten förr måste
ombesörja. De vid affy-ringen utvecklade krutgaserna
trycka nålröret tillbaka, kautsjuringen vidgar sig och
hindrar gasernas bortgående. Kammartappens sneda ytor
äro så mycket aftagna, att kammaren utan ansträngning
låter vrida sig. Patronen har gjorts lättare, kulan
väger nu mera endast 5 ort, och patronens botten är,
för att skona nålen, försedd med en talgad tyglapp,
som tillika bildar en hermetisk tätning mot gaserna,
äfven om kautsjuringen skulle fattas eller ej göra
sin skyldighet.
Den 1872 faststälda nya modellen för tyska arméns
infanteri skall ega en låsmekanism af bössineden
Mauser i Oberndorf i Würtemberg, metallpatron med
centralantändning och en kaliber af 11 millimeter
(3,7 linier). De närmare enskildheterna hållas
ännu hemliga. Endast så mycket är bekant, att
gevärets handterande blott fordrar två grepp,
nämligen: 1) handtagets vridande åt venster och
tillbaka, hvarigenom spänning, loppets öppnande och
patronhylsans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
