- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Sjette bandet. Råämnenas mekaniska bearbetning. Register /
93

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bakladdningsgeväret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


laddningen och affyringen erforderliga handgreppen
äro: 1) spänningen af den massiva, nedtill som en
nöt med två häk försedda hanen C; 2) slutstyckets
tillbakafällande; 3) kopparpatronens införande; 4)
nedfällandet af slutstycket, som af släpstången
d hålles fast i sitt läge; 5) affyring medelst
af-tryckaren, hvilken tillika tjenstgör som stång och
för detta ändamål är försedd med en tand, hvarmed han
ingriper i hanens häk. N:r V visar geväret öppnadt
och spändt, n:r VI slutet och afskjutet.

I n:r VII se vi det efter Snider ändrade e n fi
eldgevär et, hvarmed det engelska infanteriet var
beväpnadt. Dess massiva slutstycke a nedfälles
ej på pipan, såsom efter Amslers och Wänzls
system, utan på sidan. Den i vår figur synliga
spiralfjädern tvingar slutstycket att ligga väl
an mot pipan. Patronen är den här ofvan beskrifna
med centralantändning. Tändstiftet befinner sig i
slutstycket. Låset är det vanliga perkussionslåset,
hvars hane intrycker stiftet i patronens
botten. Turkiet har likaledes efter Snider ändrat
sina gevär till bakladdare. Den modell, hvarefter
England låter förfärdiga sina nya bakladdningsgevär,
är en modifikation efter Peabody.

Fig. 105-109 visa de amerikanska
bakladd-ningsmodellerna. Vi se då först och främst
i n:r V det af amerikanen H. O-Peabody 1862 uppfunna
och af Providence-tool-company (Rhode-Island) i

massa tillverkade geväret.
Fig 103< Martini-henrygcväret.

Det tillhör de enkla bakladdarna, men intager bland
dessa, efter hvad resultaten af de stora engelska
och schweiziska profskjutningarna öfverensstämmande
ådagalagt, i afseende på eldhastighet ett af
de främsta rummen. Mekanismen öppnas och slutes
medelst den som häfarm tjenstgörande varbygeln E,
såsom fallet äfven är på de öfriga i fig. 105-109 af
bildade amerikanska gevären. E har sin vridpunkt i
1. Föres E framåt, drar dess kortare, bakåt böjda
arm det kring a vridbara slutstycket nedåt, och
loppet är öppnadt till laddning. Slutstyckets främre
ända har på samma gång satt häfveln F i rörelse och
medelst honom utkastat den gamla patronhylsan. Den
nya patronen inskju-tes, bygeln drages tillbaka,
slutstycket upptryckes, och loppet är åter slutet. Den
dubbelarmade tjädern G håller slutstycket fast i dess
läge. Hanen måste särskildt spännas; schweizaren M
ar t in i i Frauenfeld har dock genom anbringande
af en kedjelänk mellan E och den nedre delen af
hanen förenat äfven denna förrättning med öppnandet
och slutningen. Men då detta samtidiga spännande och
öppnande fordrade alldeles for stor kraftansträngning,
utbyttes perkussionslåset mot ett med spiralfjäder
omlindadt stift, som låter skjuta sig fram och
tillbaka i slutstycket. Vid bygelns framförande
hoptryckes och spännes tillika spiralfjädern. Detta
gevär, hvaraf vi i fig. 103 gifva en afbildning,


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:18:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfinn/6/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free