Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jagtgevär och revolvrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98 ELDVAPNEN, DE BLANKA VAPNEN
OCH STÅLVERKTYGEN.
på länge ej blifvit rengjord! från intorkadt krutslam,
äfvensom ett sådant, i hvars lopp ringar efter
borrningen eller andra fördjupningar ännu finnas qvar,
ha en mindre anslagskraft, emedan haglen till men
för denna kraft och en regelbunden spridning lida en
starkare friktion mot loppets ojemna väggar. I detta
fall afhjelpes felet genom en grundlig rengöring
och en utglättning af loppet. Träffar ej heller då
geväret så, att villebrådet faller, är laddningen ej
riktigt afvägd, och detta måste då ske.
Hvarje Jagtgevär skall till sina vigtförhållanden
vara konstrueradt för en rundkula, som passar för
dess kaliber. Laddadt med en sådan kula och V*
eller V5 af hennes vigt i krut, skall geväret
vid affyringen endast gifva en stöt, som jemt och
nätt kännes. Ar stöten för stark, är geväret för
lätt, ty af den till l/5 af kulans vigt uppgående
krutladdningen till ett vanligt Jagtgevär kan man
ej utan att minska anslagskraften borttaga mer än
högst obetydligt. För att nu finna den för denna
krutladdning passande hagelvigten laddar man först
med hagel till kulans fulla vigt och skjuter så på det
afstånd, hvartill man vill inskjuta geväret, mot ett
tort furubräde, hvars främre yta man öfverdragit med
ett hvitt pappersark, som efter hvarje skott utbytes
mot ett nytt. Man minskar nu så småningom utan att
göra någon förändring i krutladdningen ha-gelmängden,
ända tills man finner, att de särskilda hagelkornen
borra sig tillräckligt djupt in i träet och den på
pappersarket synliga basen af haglens spridningskägla
är af den beskaffenhet, att mellanrummen ej medgifva
något villebråd att komma undan. Hagelvigten skall på
detta sätt visa sig utgöra i det närmaste tre gånger
krutets, ett förhållande, som vi redan sett ega rum
med de slätborrade fältkanonernas karteschladdningar.
Klart är, att jägaren nu mera, om han vill vara fullt
säker på sin bössas dödande förmåga, måste afväga
krut- och hagelladdningarna till sina patroner,
och att han endast då, äfven i fråga om de större
hagelsorterna, kan vara fullt säker på att lia
laddat riktigt. De större haglen lagra sig nämligen
ej så tätt som de mindre; den, som derför ville
beräkna sin hagelladdning endast efter det rum, hon
tar, skulle af grofva sorter få för litet antal i
loppet. Bössans laddning ur handen eller ur ett på
kruthornet anbragt, ej efter henne regle-radt mått
är derför ej att förorda. I synnerhet bör varnas för
allt för starka hagelladdningar. Ty oberäknadt den
fullkomliga ändamålslösheten af ett sådant förfarande,
kan geväret mycket lättare sprängas af hagelkornens
svårrörliga massa, som på visst sätt indämmer krutet
i loppet, än af en stark krutladdning med liten
hagelmängd. Den uppmärksamme skytten skall finna,
att hvarje gevär skjuter bäst med en viss bestämd
hagelsort. Detta är en följd af kornens regelbundna
lagring, hvilken naturligtvis beror af förhållandet
mellan haglens storlek och gevärets kaliber. Man bör
derför efter haglens ihällande lyfta bössan lodrätt
och några gånger sakta drifva haglen uppåt, hvarigenom
de fa, en regelbundnare lagring.
Förladdningen mellan krutet och haglen bör säkert
åtskilja båda laddningarna och vid aftyringen tjena
till drifskifva åt haglen. Hon får således ej hastigt
förbrinna, emedan haglen eljest af krutgaserna få
oregelbundna stötar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
