Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vapensmidet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE BLANKA VAPNEN.
121
tillstånd. Så t. ex. äro samtliga hindustanska sköldar
kallt hopsmidda af två jernplattor, nämligen ett midt-
och ett randstycke, och detta sköldsmide fortgick i
Delhi ända till det stora upproret 1858. Ju mindre
utsirad en sådan sköld är, desto större värde har
han. Förekommer på sköldytan någon guld-damaskerad
blomma eller annan prydnad, som ej passar in med det
hela, kan man vara säker på, att smeden dermed velat
dölja något fel.
Pansaret, som i Europa först efter
tråddragningskonstens uppfinnande i fjortonde
århundradet kunde erhålla sin fulländade form som en
sannskyldig jernväf eller jernflätning (fyra ringar
sammanhållna af en femte), var, efter hvad vi redan
sett, mycket tidigare kändt i österlandet, emedan
man der bättre förstod att smida fin metalltråd. För
ringarnas hopnitning begagnades med sänken försedda
stampar och städ, och å sjelfva nitningspunkterna
erhöllo de formen af bjuggkorn, hvarifrån uttrycket
c ött e de mailles a grain d’or ge är härledt. Att
dock äfven i Europa en eller annan pansarskjorta,
buren af någon högförnäm person, förekom redan före
ofvan angifna tid, kan man med skäl sluta till af
medeltidens diktverk och andra minnesmärken.
Med den under fjortonde århundradet började
användningen af plåtharnesk utbildar sig äfven
plåtslageriet till ett konstnärligt yrke. H ar n e
skin ak ar e n måste med sina enkla verktyg kunna
drifva jernplåten i hvarjehanda former och deraf
bilda figurer i upphöjdt arbete, en konst, som i sin
fulla höjd nu mera är nästan alldeles utdöd. Blott
med pressmaskiner skulle man i våra dagar kunna
forma hjelmens hvälfda del, kalotten, i ett enda
stycke, såsom medeltiden fordrade. Äktheten^af en
hjelm från denna tid kan derför ock bedömas deraf,
att någon väll- eller lödningsrand ej finnes på
kalotten. Det förekommer ofta, att äkta, släta hjelmar
af fornsakshand-larna skäras i två delar, hvilka,
sedan de blifvit försedda med drifna vackra figurer
i upphöjdt arbete, åter hoplödas. Men medeltidens
vapensmed förstod att reda sig utan sådana åtgärder;
han åstadkom sina drifna arbeten å den helhvälfda
kalotten. Såsom vi redan nämt, tillhöra de ädlaste
harneskformerna tiden mellan 1500 och 1520. I »Weiss
Kunig», en bok, som nedskrifvits i enlighet med
kejsar Maximilian I:s egna anvisningar, finnes en med
allt tillbehör försedd vapensmedja afbildad. Ehuru
visserligen arbetet i dessa verkstäder ej sköttes på
ett efter nutidens begrepp fabriksmässigt sätt, har
man dock exempel på, att de kunnat utföra rätt stora
beställninger. Så t. ex. försågo Milanos vapensmeder
efter striden vid Macalo (den 11 oktober 1427)
på några dagar 4 000 ryttare och 2 000 knektar ej
allenast med harnesk, utan äfven med full utrustning i
(öfrigt.
Bland berömda tyska harneskmakare kunna nämnas
Desiderius Kollman i Augsburg, Lorenz Plattner och
Wilhelm Seussenhofer. Kollman var i synnerhet en
utmärkt hjelmsmed. Han lefde ännu år 1532 och har
bland annat äfven förfärdigat vissa delar af den
spanske infanten don Felipes rustning, för hvilka
han erhöll 15000 kronor. I Dresden förvaras en rikt
förgyld stålrustning för både häst och karl, som
sannolikt är Kollmans arbete, utfördt för kurfursten
Christian l:s räkning. Å denna rustning äro Herakles’
storverk framstälda i upphöjdt ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
