Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Damaskenklingor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE BLANKA VAPNEN.
127
net med en blandning af grafit, hammarslagg och något
flussämne, såsom bränd qvarts eller dolomit, hvilka
båda ämnen äro lika användbara. När den sålunda fylda
och derefter väl tillslutna degeln stått 3 */., timmar
i elden, är metallen öfvertäckt med ett tunt lager
af smält slagg, på hvars yta den ännu återstående
grafiten simmar. Redan nu har metallen antagit en
svag, längs gående randning på ljusare botten samt
derjemte, om grafiten var af god beskaffenhet,
äfven ett visst färgskimmer. Efter ännu en half
timmes upphettning har han erhållit en vågformig
damaskering, och efter ytterligare en half timme är
Vattringen mera tydligt utpräglad. Uthärdar degeln
ännu starkare hetta, erhålles en nätlik vattring,
som efter hand framträder allt tydligare och stundom
öfvergår i en bandlik. Under hela detta förlopp blir
efter hand gra-fitåterstoden allt mindre. Grafiten
bör vara af bästa beskaffenhet, emedan i annat fall
stålet sällan blir rätt smidbart. Minskas tillsatsen
af grafit, blir damaskeringen mindre skarp, och man
får ett mjukare stål.
Efter slutad eldning och sedan ugnen, hvari degeln
lemnas qvar, svalnat, har man som smältningsalster
en stålkaka med alldeles slät, damaskerad öfver-yta
utom i midten, der en insjunkning finnes, hvari äfven
kristal liseringen ger sig tydligast till känna. Om
en sådan insjunkning saknas, har afkylningen ej
skett nog långsamt; kakan är då ihålig och stålet
osmidbart och värdelöst, äfven om det skulle förete
den vackraste teckning.
Under en liten knipphammare uträckes stålklumpen i
3-9 upphettningar till stänger. Ju mera motspänstigt
stålet vid denna behandling visar sig och ju längre
det håller sig glödgadt under hammaren, desto bättre
är det. I hvitglödgningshetta blir det alldeles
förderfvadt, eller åtminstone går damaskeringen
förlorad. Glödspånet, d. v. s. den oxidhinna, hvarmed
metallen under uträckningen öfverdrages, återger
damaskeringen på ett skönare, mera utprägladt sätt
än sjelfva stålet, och denna omständighet ger redan
nu en ganska god ledning för bedömandet af stålets
användbarhet. Den mycket omvexlande teckningen beror
nämligen ej på en tillfällighet, utan är tvärtom
en skrift, hvilken ger honom, som kan tolka henne,
en bestämd anvisning rörande stålets godhet.
För att arbetet skall lyckas, är det alldeles
nödvändigt, att stålmassan får ytterst långsamt
stelna i degeln. Det är nämligen just under sjelfva
stel-ningen, som damaskeringen sålunda bildas, att
den smälta massan då ur sig urskiljer ett jern med
större kolhalt, hvars utkristallisering åstadkommer
teckningen.
När man på sned betraktar ett damaskeradt stål,
företer det jemte rand-ningen äfven ett redan på den
stelnade stålkakan skönjbart färgskimmer, hvilket
likaledes utgör ett säkert prof på -godheten. Sådant
stål, som alldeles saknar denna egenskap, är dåligt
och brokigt. Det goda stålet deremot kastar ett
blåaktigt sken, och det allra bästa ger ifrån sig
ett guldskimmer.
Stålstängernas vidare behandling företer ingenting
egentligen nytt, men emedan denna stålsort är ytterst
ömtålig och känslig, måste ej blott vid smid-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
