Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sågar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138 ELDVAPNEN, DE BLANKA VAPNEN
OCH STÅLVERKTYGEN.
For tunna sågblad, liksom ock för andra smärre
artiklar, finnes ett särskildt förfaringssätt, hvilket
liksom innefattar både härdning och anlöpning. Man
upphettar dem till rödglödgning och neddoppar dem
sedan i smält bly, hvarigenom de erhålla en lindrig
fjäderhärdning. Om i stället för blyhärd-ningen
’smält tenn användes, blir härdningen något starkare,
ungefär motsvarande den gula anlöpningsfärgen.
Sedan sågbladen blifvit härdade och anlupna, slipas
de först blanka medelst maskinslipning och poleras
sedan med smergel. Det ännu återstående sista arbetet
är att forma sågtänderna, ty endast å gröfre sågblad
anbringas tänderna före härdningen. Ett sågblad
med triangelformiga tänder erhålles derigenom,
att ur den ännu otandade, raka sågbladskanten
uthuggas små trekanter, alla af samma storlek och
alltid med samma mellanrum. Detta sker antingen
för hand medelst hammare och stamp eller ock mera
maskinmässigt. Bladet, som tändas, framskjutes
utefter en stålad hålskifva, försedd med en visare,
som med sin spets oupphörligt griper in i den näst
föregående inskärningen och såmedelst reglerar
sågbladets likformiga frammatning. En annan mera
beqväm tillställning, som dessutom omöjliggör
all felskärning, är följande. Sågbladet infattas
mellan två stålskenor, hvilka åt ena kanten rätt
öfver hvarandra ha alldeles samma urtandning, som
sågbladet skall erhålla. De delar af sågbladet, som
skola borttagas, ligga sålunda både alldeles fritt
åtkomliga och tillika skarpt begränsade, hvarför ock
arbetet kan lätt och noggrant utföras.
De på ett eller annat sätt, genom utstampning eller
pressverk, bildade sågtänderna måste medelst filning
för hand färdigfornras, liksom ock filen användes för
att hvassa upp tänderna, när de blifvit nötta och
slöa. A många sågbladssorter utfilas ock tänderna
helt och hållet, medan åter tänderna å de fina,
af urfjädersstål gjorda löfsågarna, liksom filarna,
upphuggas med mejsel. Många sådana blad hopläggas till
ett litet paket, som hopskrufvas och sedan behandlas
med hammare och mejsel, som det vore ett enda,
sammanhängande stycke. På en tums längd anbringas
sålunda 30 till 60 fina sågtänder.
Det är lätt insedt, att alla tänderna i en såg måste
ej blott vara lika utstående, utan äfven ha alldeles
samma form och riktning. A träsågar kan denna riktning
i förhållande till bladets längdriktning vara dels
vinkelrät, dels sned. I förra fallet skär sågen
både i fram- och återgående, i det senare endast,
när han går åt det ena hållet. Enmanssågar äro på
sistnämda sätt inrättade samt tänderna så stälda,
att sågen skär, när arbetaren skjuter honom ifrån sig,
emedan han då bäst tillgodogör sin muskelstyrka.
Det å fig. 136 af bildade sågbladet skär blott i
den ena riktningen, åt venster; tandvinkeln är något
mindre än 45 grader. En liknande form på tänderna ha
äfven de stora timmersågar, hvarmed två personer,
den ena stående ofvanpå stocken och den andra
inunder, såga honom på längden. Sådana sågar skära
i nedgående. Cirkelsågarna, som alltid verka i en
och samma riktning, ha äfven vanligen åt samma håll
snedstälda tänder. Deremot äro vanliga tvåmanssågar
och i allmänhet alla sådana sågar, som skola skära
igenom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
