Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Säkerhetsinrättningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
LÅSEN, DE BRANDFRIA KASSASKÅPEN OCH
SPIKTILLVERKNINGEN.
rör sig hufvudsprickan i en lodrätt stående bleckring,
på hvilken då de öfriga besättningarna för möjliga
sidoinskärningar i axet äro fastlödda. Detta bildar
då en mittelbrocksbesättning; en dertill hörande
nyckel är i / afbildad. Båda besättningarna förekomma
äfven tillsammans. Sammansatta inrikten fastlödas
merendels icke på låsblecken, utan fästas på särskilda
insättningar. Vid bleckremsornas och axinskärningarnas
sammansättning begagnar man grundformerna T LZ, hvilka
tillåta en stor mångfald af kombinationer. Invecklade
inrikten äro ganska svåra att åstadkomma, hvarförutom
nyckelaxet genom de många inskärningarna blir
betänkligt försvagadt. Inriktena erbjuda ej heller
någon synnerlig säkerhet, de enklaste naturligtvis
allra minst. Det är väl bekant, att inriktets form
lätt kan utletas med ett bleckax, som öfver-dragits
med vax; det är heller alls icke nödvändigt för en
dyrk att genomgå besättningens alla slingringar. Detta
visar redan jemförelsen mellan en hufvudnyckel och
en vanlig nyckel. Så t. ex. äro låsen i ett hus,
der man har en hufvudnyckel, hvarandra alldeles lika
endast med den skilnaden, att inriktena äro olika,
så att till hvart och ett måste begagnas särskild
nyckel. Men hufvud-nyckeln, som öppnar alla låsen, går
helt enkelt förbi inriktena, då af hans ax så mycket
är borttaget, att nästan blott omkretsen, vanligen i
form af två mot hvarandra riktade hakar eller en ensam
f-figur, ar qvar. Genom den stora öppningen passera då
inriktena obe-hindradt. En ytterligare orsak, hvarför
man ej bör göra stor affär af inriktena, är den,
såsom det synes, ofta förekommande omständigheten,
att nyckelaxen för att bedraga den okunnige äro
utskurna för sammansatta inrikten, me-
Fig. 152. Olika nyckelax; dän sådana föga eller
alls icke förekomma i sjelfva låset.
De gamla låsen hade vanligen ihåliga nyckelrör,
som vredos omkring en i nyckelhålet befintlig dorn
(jernstift). Denna dorn utgör alltid ett visst hinder
för att komma till regeln, men användes nu mera i
nyare lås mycket sällan. Sådana dornlås läsas blott
från en sida, och vill man använda nyckeln på båda
sidorna, kunna de lämpligen ej inrättas annorlunda,
än att nyckelhålen förskjutas, det vill säga anbringas
så, att de ej ligga midt för hvarandra, i hvilket fall
regeln också på båda sidor måste förses med särskilda
angrepp. Att ett lås kan läsas från båda sidor,
synes af sjelfva nyckelaxet, som i detta fall har
ett mittelbrock och den ena hälften alldeles lik den
andra. I verkligheten bilda de två ax på ett skaft,
då alltid blott endera hälften berör angreppet.
Den enkla dornen har man ofta ytterligare utbildat
och gjort honom sjelf ihålig; en mot denna ihålighet
svarande dorn är då anbragt inuti nyckelpipan. Så
uppstodo två- och trefaldigt borrade nycklar. Äfven
finnas faso-nerade nyckelrör, som i genomskärning
visa sig kors-, stjern- eller rutformiga.
o, b för enkel, c, d och. e för dubbel riffbesättning,
/ för mittelbrocksbesättning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
