Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ögat - Tillverkningen af knappnålar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I England har hela synålsindustrin efter flera
flyttningar uppslagit sina bopålar i den vänliga
köpingen Radditch, hvars namn härigenom blifvit nästan
lika verldsbekant som Sheffields och Manchesters. Allt
går der ut på tillverkning af synålar; blott en och
annan fabrik tillverkar knappnålar och metkrokar.
Tillverkningen af knappnålar. Huru stark de små
nyttiga knappnåls-pyslingarnas aktiva armé egentligen
kan vara, har ej ens någon engelsman ännu försökt
uträkna. Att talet måste vara någonting rent af
omöjligt att utsäga, finna vi lätt, när vi besinna,
hvilka massor rekryteringskommissionerna, nålmakarna
och nålfabrikerna, årligen leverera blott som reserv
för att hålla armén fulltalig, hvars förlustsiffra
visserligen också är hög; ty för knappnålarna ges det
ju nästan lika många sätt och tillfällen att sätta
lifvet till som för menniskan sjelf.
Knappnålstillverkningen är liksom synålarnas en
gammal industri, hvilken, liksom så mången annan,
anknyter sig till den uppfinningsrika och idoga
staden Nürnberg. Der det gamla arbetet för hand ännu
fortlefver, har ej heller tekniken sedan 1680 eller
1690, då vippan uppfans, undergått någon väsentlig
förändring.
Råämnet till knappnålarna är nästan alltid
messingstråd; dock finna äfven jernnålar, som
slutligen förses med en blå anlöpning eller under
upphettning svärtas med olja, någon användning som
sorgnålar. Tråden behöfver ofta en förarbetning
för att göras hårdare, än han levereras från
trådfabrikerna; man tar honom nämligen något
tjockare, än nålarna skola blifva, och drar honom
på en handrulle genom några draghål. Efter denna
förberedande åtgärd börjar sjelfva tillverkningen med
den på det så kallade riktholtet upplindade trådens
rätning eller riktning. På ett bräde af hårdt trä
äro sju starka stift (riktpinnar) inslagna i rad. De
stå dock ej alldeles på en linie, utan den första,
tredje, femte och sjunde pinnen befinna sig något åt
ena sidan, de mellanliggande åt den andra, så att de
egentligen bilda två rader, hvilka dock stå så nära
hvarandra, att den genomdragna tråden kommer i stark
beröring med hvar enda pinne och tvingas att böja sig
af och an i olika vindlingar. Härigenom förlorar han
sin ursprungliga krökning och blir fullkomligt rak. På
det att träden ej skall höja sig öfver riktpinnarna,
nedhålles han af ett par små träkilar; när riktholtet
begagnats en tid, har tråden sjelf urhålkat en ränna,
som ej släpper honom lös.
Riktpinnarnas anordning måste noga afpassas efter
trådens groflek; derför begagnas också för hvarje
nummer en särskild pinnställning. Sedan ändan af
en trådring inskjutits emellan pinnarna, fattar
henne en arbetare med en kniptång, utdrager tråden
en sträcka af omkring 20 steg, afkniper honom
nära intill pinnarna och fortfar på samma sätt,
tills hela trådringen förvandlats i långa raka
stycken. Dessa läggas nu tillsammans i bundtar af
100 eller flera trådar och afskäras under användning
af afskärningsmått alldeles på samma sätt, som vid
tillverkningen af synåla var fallet, och vanligen
likaledes i stycken af nålens dubbla längd. Härvid
kan maskinkraft vara till god hjelp, dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
