Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppdragning - Polering och fulländning - Vattringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204 FÖRARBETNINGEN AF BLECK OCH
TILLVERKNINGEN AF STÅLPENNOR.
således använda modeller, som bestå af flera genom
skrufvar, tappar eller ringar sammanhållna delar.
Naturligtvis försiggår tryckningen så mycket Jättars,
ja tunnare blecket och ju smidigare metallen är. Tenn
och britanniametall, koppar, oförarbetad och i plåtar,
samt fint silfver låta allra lättast trycka sig;
svårare är redan messingen, hvilken dock just är det
material, som i denna gren mest användes; hvitbleck
kan icke användas till tryckning, åtminstone måste
i detta fall Jernet vara ytterst mjukt.
Polering och. fulländning. Uppdragna saker kunna efter
behof strax på modellen bearbetas med svartstålet
eller efteråt poleras med polerstålet eller blodsten
och sålunda göras färdiga med ens. Af öfriga varor
låter man vanligen dem, som äro af svartbleck,
behålla sin råa yta eller öfverstryker man dem med
någon svärta; de saker, som äro af hvitbleck, få
vanligen ej heller någon ytterligare förfining, än den
polerhammaren åstadkommit, medan deremot messingssaker
oftare erhålla en ytterligare Slipning och polering,
då hammarglansen ej är tillräcklig. Slipningen sker
med hel eller pulveriserad pim-sten och vatten, äfven
med träkol jemte vatten, poleringen med trippel,
cro-cus martis m. m. under användning af bomolja och
en yllelapp.
Vattringen. En på sin tid mycket omtyckt och på
lackerade varor allmänt använd bleckprydnad är
metallmoarén eller Vattringen, hvars verkan är
synnerligt behaglig. Detta förfaringssätt infördes
1814 af Alar d i Paris.
Moaréfigurerna bero derpå, att tennhinnan vid
afkylningen kristalliserar och bildar växtformiga
mönster, hvilka bli så mycket större, ju långsammare
afkylningen försiggår. Men figurerna äro betäckta af
en fin hinna och framträda först, när denna hinna
genom tvättning med en syra bortskaffas. Sålunda
skall man genom anfrätning på hvarje bleck
kunna framkalla åtminstone antydningar till en
vattring. Men erfarenheten har visat, atttblott det
finaste tenn lemnar en god vattring och att denna
blir varaktigare, om förtenningen göres mera stark
än vanligt. Genom hastig och olikformig afkylning
kan man till en viss grad åstadkomma hvilka mönster
man behagar. Man upphettar för detta ändamål blecket
öfver koleld, tills tennet börjar smälta; doppar man
det nu hastigt i sned riktning i vatten, uppstår en
fin granitartad vattring; stänker man vattnet med en
qyast eller ett säll droppvis, bildar hvarje droppe
ett kristalliseringscentrum, och ett stjernformigt
mönster uppstår; låter man åter genom lutning af
plåten vattnet rinna utför honom, bilda sig randiga
eller ådriga mönster. En het lödkolf, som hålles med
spetsen på det kalla blecket, bringar tennet rundt
omkring till smältning, och efter afkylning och
betning framträder der en strålig stjerna. Föres
lödkolfven öfver blecket i en linie, uppstår en
kristalliseringsremsa med axformig teckning. På detta
sätt kan man efter behag frambringa kransar och andra
enkla figurer.
Till skydd för Vattringen och förhöjning af hennes
utseende lackeras det färdiga stycket med en
genomskinlig fernissa. Moarébleck få blott bearbetas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
