Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uret i Strassburgs münster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
likformigt och utan friktion gripa in i hvarandra,
hade man erhållit en regelbunden visarrörelse, som
lämpade sig för en noggrann tidmätning; men detta
är, ty värr, ej ens på ur af den största möjliga
fulländning händelsen och var det naturligtvis ännu
mindre på den låga ståndpunkt, mekaniken intog vid
tiden för de äldre urens tillverkning. Dessa ur
uppfylde derför ingalunda på ett tiH-fredsställande
sätt sitt ändamål, ej ens vid måttliga fordringar, och
deraf kom det äfven, att bredvid dem vattenuren, såsom
säkrare till gången, ännu en längre tid bibehöllo sig.
En mycket väsentlig förbättring af hjuluren
infördes derigenom, att man satte gånginrättningen
i samband med ett reglerande organ, hvilket genom
sin oföränderliga svängningstid verkligen erbjöd
ett tidmått, så att hjulverket nu blott fick till
uppgift att mångfaldiga detta lilla tidmått, räkna
dess upprepande och angifva det på visartaflan. Detta
skedde, då man försåg oron med en spiralfjäder eller,
ännu bättre, utelämnade henne och ersatte henne med
pendeln. Sålunda uppstod pendeluret jemte orouret; det
senare bibehölls, emedan dess inrättning ganska väl
lämpar sig för mindre urverk, medan deremot pendeln
är den än-damålsenligaste regulatorn för större ur.
Galilei, som 1639 upptäckte lagen för pendeln (se
andra bandet s. 93) kom också först på tanken att
begagna pendelsvängningarna för mätning af tiden. För
detta ändamål behöfs egentligen blott, att man räknar
de svängningar, sekundpendeln gör på den tid, som
skall mätas; ty om ock sväng-mngsvidden så småningom
aftager, blir dock svängningstiden sig lik. Galilei,
och efter honom några andra astronomer, begagnade
också verkligen vid sina iakttagelser pendeln för
detta ändamål. Men användningen af detta instrument,
så enkelt det i och för sig sjelft än är, medför så
till vida svårighet, som man alltid måste ha pendeln
för ögonen, om man skall räkna hans svängningar,
och emedan svängningsvidden snart så aftager, att
hon blir omärklig. Det var derför mycket välkommet,
då den holländske fysikern Huyghens en kort tid
derefter, omkring 1657, fick den lyckliga iden att
tillverka ett ur, i hvilket han förenade Gali-leis
pendel med det gamla hjuluret. Från denna tid var
det urmakarna möjligt att tillverka ur, som gingo
ojemförligt noggrannare än de gamla, och i synnerhet
skördade astronomerna häraf stor fördel.
Fig. 228.
Hjulur med lod af äldre slag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
