Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tornuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
URTILLVERKNINGEN.
Principen för denna inrättning ligger deruti, att
lodet i gångverket blott ett par sekunder i hvar minut
kominer i verksamhet (utlöses), men steghjulet och
dermed äfven pendeln erhålla den behöfliga drifkraften
genom en särskild fjäder, som hvar minut på nytt
uppdrages af verket, i följd hvaraf minutvisaren rör
sig språngvis. Hvem som uppfunnit denna mekanism,
synes ännu vara oafgjordt. Fransmännen tillägga den
i tornursfabrikationen berömde mekanikern W agn er
i Paris förtjensten deraf, engelsmännen urmakaren
Thomas Reid
i Edinburgh och tyskarna urmakaren Geist i Grätz;
möjligt är, att alla tre samtidigt och oberoende af
hvarandra fallit på samma tanke. Mera bekant och
spridd blef denna mekanism först genom de stora
utställningarna i London, Paris och München. Den
nyaste förbättringen af detta slag, den så
kallade fria pendeln, härrör från den skicklige
tornurs-och maskinfabrikanten J. Man n h ar d t
i München och är att anse som epokgörande inom
den högre urmakarkonsten. Mannhardts konstruktion
åstadkommer i sjelfva verket en fullkomligt fri gång
med konstant kraft. En afbildning af denna mekanism,
sedd framifrån, visar fig. 247.
Urets hjulverk består af ett enkelt gångverk,
d. v. s. ett bottenhjul a, ett gånghjul b och
ett vindfång c. Gångverkets drif-lod är utan allt
inflytande på den fart, som den fritt svängande
pendeln hvar minut erhåller. Genom denna fart
ersattes fullkomligt den kraftförlust, pendeln under
den förflutna minuten lidit, så att han alltid gör
lika stora, af ingenting hämmade svängningar. Det
snillrika sätt, hvarpå pendeln hvar minut erhåller
denna fart och gångverket lika ofta utlöses, skall
af det följande blifva klart. På pendeln A, som
hänger i två fjädrar, är nära hans upphängningspunkt
anbragt ett litet sparrhjul 0, som lätt och utan
att behöfva smörjas vrider sig på sina fina tappar;
detta lilla hjul har lika många kuggar, som pendeln
på en minut gör dubbelsvängningar (en rörelse fram
och en tillbaka). Det är nu lätt att inse, att detta
lilla hjul vid hvarje pendelsvängning från höger
till venster af den på den fasta stöttan B anbragta
och af elfenben gjorda spärrhaken i skjutes fram en
kugge. På sparrhjulets axel sitter en häfstångsarm /,
som vid hvarje omsvängning, hjulet gör, alltså en
gång i minuten, stöter emot
Fig. 247. Mannhardts fria pendel för tornur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
