Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tornuren - Kronometrarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRONOMETRARNA.
235
vinkelhäfstången l m n, hvarigenom gångverket
blir fritt och vindfånget c kan göra ett fullt
omlopp. Sedan detta skett, fasthålles gångverket
åter vid den på vindfångets axel sittande armen
g Ii af vinkelhäfstången l m n och hennes vid n
befintliga hake.
Men nu sitter på vindfångets axel äfven en excentrisk
skifva K, som lägger valsen p sakta ned på hvilplanet
af den två gånger brutna och på pendelramen anbragta
häfstangsbanan s s, hvarifrån han föres på det
lutande planet af denna bana och genom sin tyngd på
pendeln utöfvar ett tryck, som ger honom ersättning
för den lidna kraftförlusten. Allt detta sker utan
friktion och utan stot, något som intet gångverk förut
kunnat åstadkomma. Efter fulländadt omlopp upplyfter
excenterskifvan K åter valsen p, och under nästa minut
svänger pendeln alldeles fritt för att vid slutet af
den samma åter erhålla samma sakta tryck.
Hvarken sparrhjulets tappar eller valsen p behöfva
något slags smörjmedel, så att all bildning af
beckartad smuts omöjliggöres. Sparrhjulets på det
finaste polerade tappar löpa nämligen i lagerbössor
af trä, ingnidet med grafit, och samma inrättning
finnes äfven på valsen p. Hjulet är af tomback och
dess spärrhake, såsom redan är nämdt, af elfenben. Det
är nästan ända till sina kuggar ursvarfvadt, och en
med det finaste skinn öfver-klädd broms trycker sakta
och ständigt likformigt medelst ett litet lod på
den inre ursvarfvade kanten, hvarigenom det tvingas
att vid pendelns återgång förblifva i den ställning,
det för hvarje gång fått af spärrhaken, tills denna
på nytt kommer i verksamhet.
Kronometrarna. Under den icke särdeles väl valda
benämningen kro-nometrar sammanfattar man ett
slags orour, som på grund af sin inrättning och
sitt ytterst sorgfälliga utförande ega den högsta
möjliga grad af regelbundenhet i gången. De större,
som förvaras i en liten låda, kallas box-kronometrar,
de mindre, hvilka man bär på sig som vanliga fickur,
fick-kr ono metrar. Ett slags särdeles goda fickur
kallas äfven h älf kronometrar. Kronometrar,
som af sjöfarande begagnas till att bestämma
den geografiska longituden, benämnas skepps-
eller longitudskronometrar. Möjligheten att
medelst ur (genom tidsskilnaden mellan solens
middagshöjd på olika orter) bestämma geografiska
longitudsskilnader skall först ha påvisats i ett
af professor Gemma-Frisius i Löwen 1547 utgifvet
arbete. Hvarje resande, som färdas några dagsresor
åt öster eller vester, finner, att hans ur i förra
fallet går efter, i det senare före; men uret har
förblifvit sig likt: det visar sin egare, hvad klockan
är på hans hemort. Detta är också kronometrarnas
uppgift. Beger sig ett fartyg med london- eller
paristid ut på oceanen och finner befälhafvaren
skilnaden mellan den verkliga middagen och urets
utgöra en hel timme, vet han, att det tillryggalagt
V24 af en viss parallelkrets, och när denna bredd
är bekant och tagen, vet han äfven, hvar fartyget
befinner sig. Det är helt naturligt, att en noggrann
ortsbestämning blott är möjlig med särdeles noggrant
gående ur. Dock har uppgiften att tillverka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
