Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Automater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUTOMATERNA.
239
medelst en inre mekanism eftergör ett lefvande väsens
(en menniskas eller ett djurs) rörelser och äfven
till gestalten liknar detta väsen. Uppfinningen
af automater är mycket gammal, och man kan ej
uppgifva, när det första konstverket af detta slag
förfärdigades. Till forntidens berömdaste automater
höra: Arkytas’ från Tarentum (400 f. Kr.) flygande
trädufva, en örn, hvarom Pausanias berättar, Demetrios
Falereos’ krälande snäcka, Ptolemeos Filadelfos*
menniskolika automat (android) o. s. v.; om deras
inrättning är dock ingenting bekant. I medeltiden
voro Roger Bacon, Albertas Magnus och Regio-montanus
berömda som förfärdigare af automater.
Att på mekanisk väg återgifva den lefvande naturens
yttringar, att blott med kraft och ämne bilda lif var
den tanke, som beherskade denna för mensklighetens
andliga utveckling så vigtiga period, samma tanke,
som i andra riktningar sökte de vises sten och ett
perpetuum mobile. Det kan derför ej förvåna oss att
se förgångna århundradens mest upplysta andar använda
sitt skarpsinne på sammansättning af automater af
ofta rätt komisk beskaffenhet., Så förfärdigade
Albertus Magnus en android, som öppnade dörren
och bockade sig för de inträdande. Denna frukt af
ett tretioårigt tanke- och kroppsarbete förstörde
den deraf förskräckte Thomas af Aquino i ett enda
ögonblick genom ett slag med sin käpp. Som konstverk
af Regiomontanus omtalas en springande fluga och
en örn, som med vingslag och rörelser på hufvudet
helsade kejsar Maximilian vid hans intåg i Nürnberg.
Uppfinningen af fickuren genom Peter Hele omkring
1510 gjorde epok äfven i automaternas historia,
ty tillverkarna deraf begagnade sig af den nya
mekanismen för sina syften. Det konstrika Nürnberg
var vid denna tid dessa, mekaniska unders klassiska
jord. Som tillverkare af sådana konstverk nämnas med
loford Werner, Bullmann, Hautsch och Förster. Man
gjorde androider, som gingo, slogo på cymbaler och
pukor, spelade på lutor, afsköto gevär, slogo käglor,
dansade o. s. v., vagnar, som rörde sig utan dragare,
små arméer af rytteri och fotfolk, som kämpade med
hvarandra, en mängd andra dylika kuriositeter att
förtiga.
Mycket berömda voro omkring medlet af 18:e århundradet
den franske mekanikern Vaucansons automater. Tre
ha i synnerhet blifvit bekanta: en flöjtblåsare,
en pipare och en anka. I början förevisades de,
särskildt i Nürnberg (1753), och utbjödos till salu
för 12 000 franc. Sedan stodo de 28-30 år inpackade i
lårar hos handelshuset Pfltiger i Nürnberg och köptes
slutligen 1785 af professor Beireis i Helmstädt, som
åter satte dem i gång. Efter hans död 1809 stannade
de ännu länge qvar i Helmstädt, tills de slutligen
för blotta metallvärdet såldes till geheimerådet von
Herlem i Berlin. Denne kom för deras skull i process
med mekanikern Dörfel i Berlin, hvarefter ankan å
nyo fördes omkring och förevisades. Hvart flöjtisten
och piparen tagit vägen, är obekant. Ankan, hvilken
ansågs som det bästa af de tre konststyckena, var
gjord af kopparbleck i något mer än naturlig storlek;
med beundransvärd naturlighet rörde hon hals och
vingar, ruggade upp fjädrarna,, dykte, snattrade,
åt och drack.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
