Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
GULDSMEDS- OCH JUVELERARKONSTEN.
under den stora period, hvilken, inledd af Giotto,
omfattar den italienska konstens blomstring; lians
utsmyckningar hålla sig ofta ej inom gränserna för
sin bestämmelse, ide och utförande stå ej alltid
i riktigt förhållande till hvarandra, och genom
idens naturalistiska behandling sönderfaller ofta
konstverket inom sig sjelft. Men detta allt oaktadt,
har hans verksamhet utöfvat ett varaktigt inflytande
och gifvit en talrik skara epigoner sjelfförtroende
att gladt och dristigt skapa.
Denna dristighet urartade dock så småningom till
ett godtycke, som i synnerhet gjort sig märkbart
i misskännandet af ornamentets väsen. Ornamentet
skall vara ett bihang. Saken, hvarpå det anbringas,
har i och för sig ett bestämdt ändamål, hon rnå
nu vara en knapp, en nål, ett kärl eller något
annat. Hon måste genom sin form motsvara detta
ända-jnål, och de på henne anbragta utsiringarna,
långt ifrån att härvid vara henne hinderliga, måste,
så framt de ha någon mening alls, ha afseende på
detta -ändamål. En cigarrkopp i form af ett klaver
och annat af samma slag, som man stundom får se,
äro smaklösa oting. De gamla höllo sig ej heller
fria från .denna smakförvridning, ty vi finna bland
uppgräfda terracottasaker dryckes-
bägare i form af vildsvinshufvuden, hvilka dessutom,
när kärlet skulle fyllas, måste ställas upp och
ned, så att trynet och öronen utgjorde foten. Mest
utsväfvande blef dock denna riktning under den senare
renässansen, då vi finna kärl i form af drakar, lejon
och dylikt, hvilka endast på det allra ofullkomligaste
motsvara sitt egentliga ändamål. Det öfverraskande
och qvicka i iden skulle gifva ersättning för
det naturliga; men ett föremål, som oupphörligt
begagnas, nöter ut qvickheten och gör henne fadd,
till och med om det eljest vore egnadt att uttrycka
en sådan. Men allra minst får en kanna, ett glas
eller något annat, som har ett bestämdt ändamål,
tillika göra tjenst som skriftafla för att bibringa
läsaren en slående tanke, som han ej sjelf kan läsa
sig till ur sakens egen natur. Sakens ändarnål
försvinner härvid, formen saknar mening, och det
tvungna och tillkrystade i alltsammans förorsakar
blott en oangenäm beklämning. Men med allt detta
måste dock erkännas, att om också under den senare
renässansen en dålig smak ofta ledde till missgrepp
och öfverlastning, fick dock fantasin genom de nya
medlen och motiven en stor friskhet, hvilken alltid
verkar mera lifvande på konsten än en torr askes,
som blott ängslas och plågar sig sjelf.
Denna stilens förkonstling tilltog allt mer under
den följande tiden, då juvelerarkonsten i synnerhet
i Frankrike utvecklade en särdeles liflig verk-
Fig. 295. Agraff från 16:e hundradet i Gröna
hvalfvet i Dresden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
