- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Sjette bandet. Råämnenas mekaniska bearbetning. Register /
275

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Juvelerarkonstens teknik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JUVELERARKONSTENS TEKNIK.

275

kan. Ytans färgning och etsning, vissa ställens
polering och mattering öka ytterligare denna verkan,
hvarefter slutligen genom anbringande af teckning
medelst inlagdt arbete, arabesker på silfver- eller
stålgrund, insättning af ädelstenar, emaljering
m. m. det hela får sin afrundning och konstnärens
tanke sitt fullständiga uttryck.

I synnerhet vigtig är infattningen af ädelstenar,
perlor m. m. Liksom det redan vid Slipningen af dessa
kostbara material är en hufvuduppgift att åstadkomma
den största möjliga ljus- och färgverkan med den
minsta möjliga uppoffring af massa, måste juvel er
arens bemödande hufvudsakligen gå ut på att låta
stenen framträda i hela sin storlek, men på samma
gång så fästa honom, att han ej kan falla ut.

Stenar, som företrädesvis verka genom sin färg, skola
dervid behandlas annorlunda än sådana, hos hvilka,
såsom hos diamanten, förnämligast den ljusbrytande
förmågan skall göra sig gällande, och medan de förra
stundom till och med anbringas på ett med stenens färg
öfverensstämmande underlag (folium), söker man hålla
de senare så fria som möjligt. Stenar i briljantsnitt
eller en capuchon infattas derför å jour, så att den
undre sidan ej är inbäddad i den omfattande metallen,
utan stenen blott uppbäres i kanten. Perlor, koraller
och djupt färgade stenar, äfvensom platta diamanter,
rosenstenar och taffelstenar fästas

deremot omedelbart vid underlaget. Men för att stenens
egenskaper skola göra sig fullt gällande, äro äfven
infattningens form och färg af vigt; man emaljerar
derför de omgifvande delarna eller färgar dem, ja,
den ädlaste stenen, diamanten, infattar man till och
med ofta i silfver, emedan bredvid hans rena färgspel
guldets ej gör någon angenäm verkan.

På den senaste parisutställningen och på utställningen
i Wien 1873 sågos hårsmycken i form af paradisfåglar
och kolibrier, hvilka endast utgjordes af idel små
tätt bredvid hvarandra stående diamanter, rubiner,
smaragder o. s. v. och voro fästa på en fin, böjlig
nål, i hvars spets de vaggade med sina i alla

Fi*. 306.

Fodral för visitkort i filigran af Forte i Milano.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:18:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfinn/6/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free