Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emaljering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EMALJERING EN.
279
Det första, från orienten härstammande slaget har en
viss likhet med de gamla glasmosaikerna. Emaljerna af
detta slag hopsättas af enfärgade stycken, skilda från
hvarandra genom konturer af metall; menniskofigurernas
muskelpartier äro äfven ofta återgifna i detta ämne.
Det andra slaget, som i Italien under renässansen
nådde sin skönaste utbildning, är en med emalj
öfverdragen relief på guld-, silfver- eller
koppargrund och liksom det förut nämda slaget utfördt
så väl mosaikartadt som i fullständig målning.
Det tredje slaget är det fullständiga miniatyrmåleriet
med e m al j färger på guld, såsom det nu förnämligast
i Geneve användes for utsmyckning af urboetter. Det är
det fullkomligaste, men också det svåraste att utföra.
De metallränder, som förekomma på det äldsta e m al
j slaget, inläggas antingen i emalj massan, som i de
äldre tiderna alltid var genomskinlig, eller lemnas de
som mellanväggar qvar, då man i underlaget utarbetar
små fördjupningar för emaljen. Deraf indelas emaljerna
i cloisonnés och champs l e ve s. Den senare metoden
utbildades under medeltiden sålunda, att man försåg
metallgrunden med teckningar i relief och derigenom
förhöjde den genomskinliga emalj-massans verkan. I
Frankrike, dit denna konst kom från Italien, erhöll
hon namnet b as s e taille.
Det andra slaget, som företrädesvis användes inom
juvelerarkonsten vid emaljering af ädelstenarnas
infattning, af ringytor, figurer o. s. v., har i
en synnerligt .egendomlig, i Limoges blomstrande
användning frambragt verkligt beundransvärda alster;
vi mena de kopparkärl, som öfverdro-gos med en
mörkblå emalj massa, på hvilken man med mer eller
mindre genomskinliga
emaljfärger utförde målningar. Schatteringarna
åstadkommos genom den mer eller mindre genomskimrande
bottnen, medan hår, veck och dylika enskildheter ofta
höjdes med guldfärg. I Italien (Benvenuto Cellini) tog
man ädla metaller, öfverdrog dem med hvit grund och
målade derpå med oftast ogenomskinliga färger. Sådana
emaljer finnas i alla konstkabinett och betalas af
samlare med höga pris. Renässansen har frambragt
utmärkta arbeten i denna väg, och de redan omnämda
miniatyrarbetena af en Dinglinger m. fl. äro mycket
ofta försedda med en rik och konstfull emaljering.
Fig. 312. Emaljerad vas med handtag från Limoges.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
