Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emaljering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280 GULDSMEDS-
OCH JUVELERARKONSTEN.
Den för miniatyrmåleriet erforderliga ogenomskinliga
färgskalan upp-stäldes 1632 fullständigt af Tontin.
En med emaljeringen i många afseenden jemförlig art
af utsmyckning är den redan sedan Jänge bekanta ni el
l e ringskonsten. Hon består deruti, att i silfver
graverade teckningar fyllas med en svart massa
(nigellum) och derpå slipas. Niellon består af en
blandning af silfver, koppar eller blyT hvilken
sammansmältes med svafvel, så att metallerna
förvandlas i Svafvelmetaller. De senare hafva en
djupsvart färg och kunna i pulveriseradt tillstånd
insmältas i silfver; de dermed fylda utsiringarna
äro derför mycket varaktiga. De bästa nielloarbetena
göras nu mera i Ryssland, och i synnerhet har Tula
blifvit genom sina dosor berömdt inom denna konstgren.
Efter dessa olika metoder utföra nu guldsmeden
och juveleraren sina arbeten, hvartill naturen
i sina ädlaste alster lemnar råämnena. Ar det
än hufvudsakligen blott mineralriket, som härvid
tages i anspråk, användas dock för vissa särskilda
ändamål inom modverlden äfven naturliga, organiska
alster, hvilka utmärka sig genom skön form eller
färgprakt och härigenom låta använda sig till
prydnader. Sålunda sågos på den senaste utställningen
i Paris grant färgade skalbaggar med metalliskt
glänsande täckvingar, som på ett särdeles smakfullt
sätt blifvit arbetade till smycken, och en engelsk
juvelerare hade till och med förvandlat halsar och
hufvuden af små kolibrier, hvilka nyfiket tittade
ut ur en konstnärligt ciselerad ring, till knappar
och broscher.
Guldsmedskonstens större arbeten kunna vi här
ej särskildt behandla. Hennes medel och metoder
äro inga andra än de, som metallbearbetningen
öfver hufvud begagnar, och vi skulle blott kunna
betrakta den konstnärliga, iden och det höga värde,
sådana verk ega, som något egendomligt. Men hvar
skulle vi väl stanna, om vi ville framhålla och
beskrifva blott de i konstnärligt afseende mest
betydande af de otaliga äreskänker och pris, som i
sådana konstverk pläga utdelas. Lika litet kunna vi
utsträcka vår uppgift derhän att vilja afhandla den
fabriksmässiga bearbetningen af de ädla metallerna
till sådana föremål, som ingå i det dagliga bruket,
till bordskärl och dylikt, om än detta ämne skulle
erbjuda mycket af intresse. Vi måste nöja oss med det
sagda och uppskjuta också till ett annat tillfälle
att beskrifva en af de märkvärdigaste konstanstalter
i verlden, den, som eges af huset Christofle i Paris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
