Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Träets förberedande behandling, torkning, impregnering m. m. - Historik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
TRÄETS BEARBETNING.
nen och snickaren, än om det endast torkats på
vanligt sätt. Alla träslag erhålla likväl genom
denna behandling en mörkare färgton. En vigtigare
omständighet är, att träet efter denna behandling, så
länge det ännu är varmt och vått, låter böja sig, huru
man behagar. Hålles det inspändt i den önskade-formen,
tills det torkat, bibehåller det denna. Denna det
ångkokta träets egenskap har man naturligtvis
på mångfaldigt sätt tillgodogjort. Särskildt
har möbeltillverkningen förstått att draga fördel
deraf, och de från Wien på senare tid i stor mängd i
handeln kommande möblerna visa vackra prof på saker
förfärdigade af på dylikt sätt behandladt trä.
Vissa slags träpjeser, i synnerhet jernvägssyllar och
telegrafstolpar, impregnerar man med kemiska ämnen,
såsom lösningar af jern- och kopparvitriol, klorzink,
sublimat, kreosot o. s. v., för att såmedelst skydda
dem mot förruttnelse, ett ändamål, som derigenom mer
eller mindre fullständigt vinnes. Då träet genom
denna behandling dels antar en mörkare färg, dels
erhåller mer eller mindre förändrade egenskaper,
kommer en sådan beredning ej i fråga med bygnads-
och arbetsvirke.
Historik. Träets bearbetning har på långt när ej
till sitt förfogande en sådan mängd af hjelpmedel,
som stå metallarbetaren till buds. Träet kan hvarken
smältas eller smidas, och dess klyfbarhet lemnar
blott ringa ersättning härför.. Träets formning
består således nästan uteslutande i sönderdelning
och utskärning med skarpa verktyg. Den nyss omnämda
böjligheten i varmt och fuktigt tillstånd bildar ett
litet undantag från den allmänna regeln, och man kan
till och med genom pressning åstadkomma en mindre
formförändring af sålunda uppmjukadt trä. För öfrigt
utgöras de vanligaste medlen för träets bearbetning
af de verktyg, som vi från barndomen varit vana att se
handteras af timmermän, snickare, tunnbindare m. fl.,
såsom yxa, såg, hyfvel, borr, knif och stämjern
m. fl. I allmänhet har maskinarbetet ännu ej vunnit
samma höga grad af användning vid träets bearbetning,
som det redan har vid metallernas.
Egypterna anses vara det äldsta folk, hos hvilket
verktygen för träets bearbetning nådde någon större
utbildning. De hieroglyfiska framställningarna på
mumiekistorna vitna om en högt uppdrifven färdighet
i träsnideri. Spets-,, rund- och flackmejseln anses
som egyptiska uppfinningar; yxan och bilan äro
sannolikt vida äldre, hvaremot sågen, borren och
knifven så väl som vinkelmätaren och vattenpasset
förskrifva sig från en senare tid. Sedan egypterna
knutit handelsförbindelser med Asien, började deras
skurna kärl visa vackrare former och ädlare ämnen,
t. ex. ebenholts.
Af de gamlas skrifter synes, att man redan tidigt
förstod att bedöma de* olika träslagens värde och vid
tempelbygnader, träsnideriarbeten m. m. företrädesvis
använde de ädlare sorterna, såsom ebenholts,
cypress-, ceder-, oliv-, rosen-och sandelträ. Som
ett framstående exempel på användning af dylika ädla
träslag anför Plinius i sin sextonde bok Dianatemplet
i Efesos, som i 120 år stod under bygnad. Taket var
af cederträ, medan dörrarna voro gjorda af cypressträ,
som förut i fyra år legat i segt lim för att derigenom
erhålla den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
