- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Sjette bandet. Råämnenas mekaniska bearbetning. Register /
310

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spindelhufvudet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

310 SVAKFKONSTEN OCH
LEKSAKSTILL VERKNINGEN.

Spindelhufvudet, spindelns ur dockan framträdande
ända, är så inrättadt, att arbetsstycken af
olika slag dervid kunna fästas. Det är ihåligt
och inuti försedt med en gängning, hvaruti efter
behof en ståldubb eller ett trubbigt ändstycke kan
inskrufvas. Spindelhufvudets utsida har äfven en
gängning till fästande af de olika inrättningar, som
kunna behöfvas för att åstadkomma en fast förbindning
mellan spindeln och arbetsstycket. Dessa mellanstycken
kallas foder eller patroner. Utom skrufgängningen
kan spindeln ha ett annat något tjockare ställe,
der han är fyr- eller sexkantig och der en skifva
eller dylikt med motsvarande hål kan skjutas på honom.

Då Svarfstolen kan användas för olika ändamål,
och saker af en mängd olika former derpå kunna
tillverkas, är naturligtvis arbetssättet ej heller
alltid det samma. En olikhet beror t. ex. derpå,
huru vida löpdockan användes eller icke. Runda
svarfstycken och öfver hufvud sådana, som ha en
mindre långsträckt form och ej äro tunga, behöfva
blott fästas vid Spindelhufvudet medelst en patron,
och löpdockan begagnas i detta fall ej. Denna form af
svarfning, den s. k. svarfningen på fri hand, användes
ofta vid vanliga arbeten och af dilettanter, men ej
gerna vid noggrannare arbeten, i metall, emedan man
härvid ej kan vara fullt säker på, att arbetsstycket
löper riktigt omkring sin geometriska axel.

Patronerna k un n a vara af trä eller metall
och äro allt efter arbetsstyckets form mycket
olika inrättade. Några fasthålla arbetsstycket
medelst stålbackar (backpatroner), andra medelst
en tång (fångpatroner) eller genom l-ig. 342,
343.^ Hilpatroner. skrnfvar
m. m. Spetspatroner

ha några utskjutande jernspetsar, som indrifvas i
arbetsstycket; de kunna, naturligtvis blott användas
på trä och blott i sådana fall, då spetsarna ej
kunna skada pjesen. För flata föremål, t. ex. en
trätallrik, som ej kunna in-spännas, använder man som
patron en enkel träskifva, på hvilken pjesen fästes
med kitt. Ofta användas ihåliga patroner af trä, i
hvilka pjesen indrifves med hammarslag och fasthålles
genom inklämning. För ätt öka sammanhållningen mellan
pjes och patron blifva begge vanligen fuktade och
öfverdragna med krita. För att på utsidan afsvarfva
hålpjeser, såsom bägare och dylikt, sedan ihåligheten
blifvit utsvarfvad, skjutes pjesen öfver en massiv
patron, som noga passar efter ihåligheten. Många saker
kunna genast färdigsvarfvas af det inspända råämnet;
man genomsvarfvar blott den tapp, som förenar dem med
återstoden af trästycket. Andra deremot måste vändas
om, så att den först bearbetade sidan kommer att ligga
inuti hålpatronen. Genom in-drifning i en vanlig
patron skulle denna färdiga del lätt kunna skadas;
man begagnar derför i sådana fall en ändamålsenligare
hålpatron, hvars sidor genom inskärningar framifrån
äro skilda i flera delar. Inspänningen sker här,
såsom af fig. 343 synes, genom pådrifning af en
ring. De följande figurerna visa en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:18:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfinn/6/0320.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free