Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Råsilkets framställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SILKET.
365
Inrättningen af moulinerings- eller tvinnmaskinen,
som länge var en pie-raontesernas hemlighet, har på
den senaste tiden erhållit mångfaldiga förbättringar
och är derför äfven ofta mycket olika på olika orter;
vi afstå derför från en utförligare beskrifning,
som för närvarande skulle föra oss för långt in i
mekaniken. Det är nog att veta, att i de ofta ganska
storartade mouli-neringsanstalterna eller filatorierna
Silket spolas, tvinnas, renas, luckras, kokas i hett
tvålvatten (degummeras), torkas och svaflas, innan
det kommer i handeln.
Det affall, som uppkommer från kokongernas yttre och
inre trådlager, af sönderbitna och skadade kokonger
samt vid sjelfva afhasplingen, har man i Schweiz redan
för länge sedan i särskilda spinnerier spunnit till
silkesgarn, som under namnet s p un silke antingen
som rent silke eller blandadt med ull användes till
dukar, själar, täcken, möbel- och klädningstyg. I
Schweiz och Italien upplöser man före spinningen
silkesaffallet med varmt vatten och med tillhjelp
af jäsning, i Frankrike deremot genom kokning i
tvålvatten, hvilket senare förfarande går fortare,
hvaremot det förra ger råämnet en glänsande hvit färg,
men tillika en elak lukt.
I silkesfärgerierna bli de särskilda härfvorna, sedan
de färgats, tvättats och urvridits, till en viss grad
sträckta. Derigenom sluta sig de naturliga fibrerna i
tråden, som genom de förenämda operationerna blifvit
skilda, åter fastare tillsammans, så att han bildar
ett helt. Genom sträckningen vinner siiket ej blott
i glans, utan äfven i varaktighet.
Sträckningen verkställes ofta för hand, i det
arbetaren genom instickande af en käpp i ena
ändan af den öfver en stång hängda härfvan starkt
hopvrider henne, såsom fig. 407 visar. Detta arbete
är ansträngande, fordrar stor skicklighet och sker
ej alltid alldeles jemnt. Man begagnar sig derför
äfven af olika slags sträckmaskiner. Fig. 408 visar
en sådan.
Polerade stålrullar A, som kunna vridas medelst ett
hjulverk J5, upptaga den öfre ändan af härfvorna S,
medan den nedre är lagd omkring armarna T, som sitta
på uppstående, af kuggstången C och drefven P vridbara
axlar. Dessa vertikalaxlar äro nedtill belastade
med vigterna H, så att härfvorna jemte vridningen
äfven undergå en stark dragning. För att låta den
senare småningom verka på härfvorna äro vigterna H
förenade med olikar-made häfstänger och med deras
längre armar åter motvigterna cZ, hvilka äro genom
remmar c upphängda vid rullar b. Vid höjning af dessa
rullars axel lyftas motvigterna och utöfva vigterna
H sin fulla verkan på härfvorna. Skola deremot vid
härfvornas aftagande från armarna T vigterna H lyftas,
bli genom rullaxelns sänkning motvigterna d fria och
underlätta upplyftandet af vigterna H.
Då siiket är ett i hög grad hygroskopisk ämne,
upptager det hastigt luftens fuktighet, och allt
efter förvaringsställets beskaffenhet kan silkets
fuk-tighetshalt stiga ända till 30 procent, utan att
det dock synes egentligen vått. Redan för länge sedan
uppstodo derför i Italien och Frankrike anstalter för
silkets konditionering, d. v. s. för utrönande af dess
verkliga handelsvärde. De betjena sig i allmänhet af
följande förfarande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
