Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den elektriska väfstolen - Sjalväfningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
motsvarade 40000 kort. Andra konstruktioner förskrifva
sig från Mauraené i Reirns och mekanikern Bréguet. De
bibehöllo den gamla jacquardmaski-nens hufvuddelar,
nämligen de hängande platinerna, de vågräta nålarna
med deras fjädrar och kniflådorna. Nålarna stäldes
endast något annorlunda, medan fjädrarna, i stället
för att verka dragande, tryckte på nålarna. Hvarje
nål har äfven här sin lilla elektromagnetiska spiral
och drages tillbaka genom strömmens framkallande,
hvarigenom haken blir fri. Vid häftygets lyftning
höjas då de platiner (och följaktligen äfven
deras varpändar), genom hvilkas spiraler strömmen
går. Elektromagneterna ligga i en låda, som vid hvarje
lyftning ryckes intill nålarna, men vid häftygets
tiilbakagående åter intar sitt gamla läge och lemnar
nålarna fria.
Men huru göras nu elektromagneterna verksamma? Genom
en vals, på hvars omkrets mönstret anbringas
med messingsstift som ett tapisserhnönster (in
carro). Sådan var mönstercylinderns inrättning på
Bonellis första maskin. Sedermera har han gifvit
honom en väsentlig förbättring, som gör den dyra
cylindern med hans stiftteckning öfverflödig, i
det han med ett hartsartadt oledande ämne uppritar
mönstret på en stanniolremsa. Detta mönsterblad
lägger sig omkring en cylinder och glider fram under
en rad metallspetsar, af hvilka hvar och en står i
särskild ledande förbindelse med en elektromagnet. Den
elektriska strömmen går in i cylindern, men kan
derifrån blott komma genom de spetsar, som beröra
den ej bestrukna stanniolytan. Det är samma princip,
som ligger till grund för några telegrafapparater,
bland andra den mycket omtalade caselliska. Dervid
dragas och lyftas nu alla de platiner och varpändar,
som stå i förbindelse med mönstret, medan alla andra
förblifva orörliga.
Ännu har man visserligen ej med Bonellis väfstol
ernått, hvad man från flera håll hoppats. Emellertid
ligger dock måhända i denna uppfinning fröet till en
ändamålsenlig omgestaltning af väfmaskinen.
Sjalväfningen. Under benämningen sjal känner man
redan sedan länge ett för mellersta Asien egendomligt,
af den finaste råvara väfdt tyg, hvilket förr blott
sällan, men efter fransmännens fälttåg i Egypten
oftare kom till Europa i form af stora hvita skärp
af kasjmirull med kypertväfnad i enkla färger
och utsiringar samt i flera länder framkallade
en mer eller mindre likartad efter-härmning och
fabriksmässig tillverkning. Nu mera förstås likväl
under denna benämning en mängd, företrädesvis till
fruntimmersdrägten hörande tyg, hvilka mer eller
mindre likna de äkta själarna och med olika grad af
fulländning tillverkas hufvudsakligast i Frankrike,
England och Wien. Råämnet till de österländska
själarna är det fjunlika fina ullhår på kasjmir-
eller tibetgeten, som ligger gömdt under den långa,
mycket gröfre raggen. Naturen har med en mycket
varm pels skyddat de nämda djuren mot de hastiga
temperaturvexlingarna i dessa Asiens höglända
trakter. Då efter vinterns slut den fina ullen
lossnar från huden, tillvaratages hon genom djurens
kamning. Efter ullens rening sorteras hon mycket noga
och spinnes på den nationela spinnrocken, churkan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
