Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gas, sammet, mattor, tapeter och band - Sammet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig understolpens öfre ända på undre delen af solfögat
e, och när den i det senare inredda snoddtråden kommer
ned i horisontalplanet eller till den fasta ränningen,
är han på venstra sidan om den fasta tråden. Vid
ytterligare ned-trampning af solfvet C drages äfven
det halfva solfvet D djupare ned, tills slutligen ögat
e:s öfre del träffar snoddtråden och drar honom ned på
venstra sidan, hvarefter kryssningen fasthålles genom
en inslagsända. Efter den lätta trampans nedtryckning
följer inslåendet af en ny inslagsända.
Genom korsningen erhålla så väl poltrådarna som
solfven i gasskaftet en stark spänning, och man gör de
förra mera eftergifvande derigenom, att man för dem
använder två garnbommar (styck- och polketting). I
stället härför kan dock en bepröfvad, ehuru mindre
känd anordning användas. Garnbommen är försedd med
en remskifva och kan vid nedtryckning af den tunga
trampan släppas något efter, hvarigenom varpen blir
så lös, som krysskelet fordrar. Denna tillställning
kan med ringa kostnad anbringas på hvarje gasstol.
Sammet. De sammetsartade väfnaderna ha den
egendomligheten, att de på den taft- eller
kypertartade bottenväfven ega en upprättstående
eller tillstruken hårlik betäckning, floret eller
polen. Floret kan åstadkommas genom inslagen eller
också genom en särskild varp. Det förra sättet
användes vid tillverkning af bomullssammet, det senare
vid tillverkning af det egentliga sammetet af silke
och ylle, liksom äfven af f e Ib.
Floret bildas genom ett egendomligt förfaringssätt
vid Väfningen, i det man, om polvarpsändarna bilda
öfverskelet, inlägger en nål eller metalltråd,
som tillslås, och efter omtrampningen inskjuter
inslaget. De af polvarpen kring nålen bildade öglorna
bibehållas under Väfningens fortgång, äfven om nålen
borttages. I fig. 500 äro varpändarna betecknade med
(?, inslagsändarna med T. En del af varpgarnet bildar
maskorna eller öglorna B. Allt efter som nu de sålunda
uppkomna öglorna uppskäras eller icke, skiljer man
emellan skuret och o skur e t sammet. Fig. 501 visar
de uppskurna öglorna eller floret P\ de ej uppskurna
P, lärftsbottnen a och den inväfda nålen b. Sker
uppskärningen blott delvis, kallas sammetet hal f s
k ur e t. Med plys förstår man ett sammet med längre
flor; längst är det på felb, dock kallar man äfven
yllesammet företrädesvis plys.
Det är tydligt, att polvarpen måste tagas längre
än bottenvarpen, ju gröfre de inväfda nålarna äro,
eller ju större öglorna skola blifva. På vanligt
sammet är polvarpen omkring sex gånger längre än
bottenvarpen. Medan derför på sammet bottnen efter
behag kan täckas allt efter polvarpens täthet och
florets längd, kan på manchester ett längre hår
blott derigenom erhållas, att bindningsställena
anbringas längre ifrån hvarandra, i följd hvaraf det
är sparsammare fördeladt på bottenväfven.
Vid detta väfnadssätt tjenar en del af inslagen
(botteninslagen) till bildande af den på baksidan
synliga bottenväfven; en annan del (polinslagen)
ligger åter på rätsidan fri i större sträckor,
som tillsammans utgöra åtminstone tre fjerdedelar
af väfnadens bredd, och bildar i form af parallela
längdstrimmor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
