Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drag ur dess historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
504
BOKBINDERIET.
Boktryckarkonstens uppfinning blef naturligtvis af
det allra största inflytande på bokbinderiet, som
nu måste anlita tiodubblade krafter och följaktligen
förenkla alla förfaringssätt. Bokbindaryrket spreds
nu allt mer, i samma mån konsten att trycka gjorde
framsteg. Ännu bibehöll man dock, och det under nästan
hela det 16:e seklet, i Tyskland och angränsande
länder ekskifvor som permarnas underlag och knappar
af metall, på det dessa skifvor ej skulle kasta sig
så mycket.
I afseende på smaken i utsiringen, hvilken först
höjer bokbinderiet till konsthandtverk, erhöll han
under renässansens tidehvarf en så hög utbildning,
att denna tids bättre arbeten ännu i dag betraktas
som ouppnådda mönster, och att den pånyttfödelse
af yrket, som sedan ett par, tre tiotal af år
begynt i utlandet, uteslutande knyter sig till det
närmare studiet af renässansen. Det var särdeles
i Italien under -de konstälskande påfvarna och
regenterna samt i Frankrike, som denna blomstring
egde rum. Ty värr är renässansens bok-binderi
i Italien mindre undersökt, än det förtjenar;
strödda prof och afbildningar låta oss ana en
lysande rikedom, som kan mäta sig med konstslöjdens
framsteg på alla andra områden i detta renässansens
fädernesland. Bättre känd är bokbinderiets historia i
Frankrike. Frans I och Henrik II läto praktfullt binda
sina boksamlingar med förgyllningar och guldsnitt,
med marokängs-inläggningar och sinnrikt tecknade
liniesirater. En viss Le Gascon skall ha förfärdigat
de flesta af dessa praktband. Samme man har möjligen
utfört de verldsberömda banden åt storskattmästaren
Jean Gr o Ii er, dessa utomordentligt rika och
vackra arbeten, som nu uppvägas med guld. Merendels
äro de utförda med lekfullt slingrande linier på
permarna, medan inläggningar eller målade stycken
i flera färger bidraga att fullända det ytterst
behagliga intrycket. Äfven Frans II:s, Thomas
Majolis, presidenten de Thous, Diane de Poitiers’
m. fl:s boksamlingar från midten af 16:e århundradet
utmärkte sig. genom den fulländadt konstnärliga
utstyrseln af sina band. Marokäng är merendels
underlaget på dessa smakfulla tryck; hans färg vexlar
mycket. Mera sällan r förekommer kalfskinnet. Först
närmare slutet af 1500-talet börjar pergamentet mera
användas i det franska bokbinderiet, då vanligen
med enkla linietryck, den s. k. jesuitstilen. En
variant häraf är den något yngre janseniststilen,
med rikare ornering.
I England synes bokbinderiet under renässansen
närmast ha följt franska förebilder, dock med
betydlig förenkling. Man känner visserligen en del
namn på bokbindare, men föga eller intet om deras
arbeten. Tyskland deremot var skådeplatsen för en
sjelfständig, något tung och sträng tillämpning af
renässansens allmänna stil på bokbinderiet. Kalf- och
svinskinn bilda mestadels öfverdraget, och siraterna,
ofta rikt och smakfullt utarbetade och anordnade,
framställas nästan uteslutande med blindtryck. Den
rätliniga indelningen af permarna står i sträng
motsats till de oändligt sammanslingade siraterna i
de romanska ländernas bokbinderi, liksom den entoniga
färgen. Endast ryggen erhåller en rörligare, men
mestadels också smaklösare blindtrycks-siring. For
öfrigt bör anmärkas, att under hela renässansen,
liksom under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
