Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillverkningen af filt - Hattmakaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HATTMAKAREN.
539
Iiade ullen snärjt ihop sig till ett helt, ett par
filtsulor hade bildat sig, och då Clemens fann^
saken god, sörjde han för, att hon blef af arbetare
utbildad .och använd till nyttiga ändamål. Om nu äfven
med säkerhet kan antagas, att filtmakeriet ej behöft
vänta på en dylik tillfällighet för att komma till,
visar dock legenden, huru lätt det i allmänhet går att
falla på en sådan tanke. De tatariska nomadfolken
på Asiens stepper ha väl sedan årtusenden fört
alldeles samma lefnadssätt som nu och på alldeles
samma sätt som ännu i dag förfärdigat filten till
sina tält och sina äggformiga hattar. Lika gammal är
filthatten hos kineserna, och att greker och romare
begagnade filthattar, är väl bestyrkt. Causian, af
makedoniskt ursprung, var en hatt med rund kulle och
breda, uppvikta brätten, en form, som man ännu i dag
understundom ser. I Frankrike daterar man bruket af
filthattar från Karl VI:s tid. Genom sammantryckning,
gnidning, klappning, borstning och dylika mekaniska
bearbetningar låta nämligen, i synnerhet under
inflytande af värme och fuktighet, ull och andra
djurhår till den grad snärja in sig i hvarandra, att
ett sammanhängande tyg af betydande fasthet derigenom
erhålles. Om det närmare förloppet härvid kunde först
mikroskopet lemna upplysning. Det visade nämligen,
att djurhåren ingalunda äro enkla släta rör, utan
att de på hela sin yta äro besatta med fina, uppåt
riktade, i spetsig vinkel mot
Fig. 574. Ett bäfverhår sedt under mikroskopet.
,
röret stälda borst eller ringformiga fjäll. Dessa
utskott tillåta håren att i .en riktning skjuta in
sig i hvarandra, men bilda lika många reglar mot
ett tillbakagående.
Hattmakaren är den egentlige filtarbetaren, ty om
också nu mera en stor del af den manliga verlden
nyttjar silkeshattar, d. v. s. sådana som bestå af
en stomme af filt eller styft tyg med ett öfverdrag
af silkestyg (felb), förblir dock en fin filthatt
alltid en värdefull pjes, som, trots all täflan,
skall bibehålla sig i allmänhetens gunst. För öfrigt
äro äfven filtstommarna till silkeshattarna vanligt
hattmakararbete. En del af hattmakeriet förser oss
äfven, som bekant, med varma fotbeklädnader, såsom
filtsulor, filtskor, filttofflor o. s. v., ett gröfre
filtarbete, hvarutur på den senare tiden äfven finare
och elegantare alster utgått.
Det vanligaste råämnet till filthattar är har- och
kaninhår, de senare till sämre hattar. Äfven de nu
mera nästan alldeles aflagda kastorhattarna erhålla
en stomme af vanlig filt, utanpå hvilken de dyra
bäfverharen endast bilda ett helt tunt öfverdrag
eller en så kallad plätering. Oäkta kastorhattar,
i hvilka hår af uttern, bisamråttan eller andra
små amerikanska pelsdjur få .ersätta bäfverharen,
tillverkas i synnerhet i England. Till gröfre hattar
begagnas lamull och kamelhår, någon gång äfven hår
af kalfvar. Litet fin lam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
