Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Borst, borstar och penslar - Tarmsträngar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
552 FÖRARBETNING AF HÅR,
BORST OCH TARMAR.
på hvars likformighet penselns godhet
beror. Bearbetningen af håren till breda penslar
skiljer sig ej på annat sätt från den nu beskrifna,
än att man slutligen före infattningen utplattar
hårknippet och fäster det i ett tillplattadt bleckrör.
Af de till penslar använda hårslagen äro följande
de vanligaste. Gethår är väl det äldsta ämnet till
målarpenslar, och sådana penslar bli nästan lika
goda, men ej så varaktiga som »fiskpenslar». De
senare med deras förvrängda namn böra egentligen
heta fitchpenslar, då benämningen härleder sig
från ordet fitch, det engelska namnet på hillerns
svans; de ordinära fås af inländsk, de fina af rysk
silfverhiller. Af mårdpenslar förekomma röda och
bruna, de senare . af den vanliga, de förstnämda af
den röda mården från Asiens stepper och det nordliga
Amerika. Gräfsvinspenslar tillverkas antingen af
amerikanska eller af tyska eller polska gräfsvinshår;
de senare äro af mindre godhet. De bästa och finaste,
men äfven dyraste sorterna äro de ryska svarta
sobelpenslarna, användbara till allt slags måleri
och i miniatyrfacket oersättliga.
Äfven de fina målarpenslarna voro förr en artikel, som
af bästa qvalitet endast kunde erhållas från Paris. Nu
mera förfärdigas på flera andra ställen lika goda
penslar, och särskildt har i Mimenen under inflytelse
af der varande konstverld utbildats en tillverkning
af penslar, som gjort parispenslarna fullt umbärliga.
Tarmsträngar. När vi på konserten hänryckas af
fiolvirtuosens själfulla, klockrena toner, tänka
vi sannolikt minst på, att konstnären frambringar
dem endast derigenom, att han drar hästhår tvärs
öfver fårtarmar. Hästen och fåret ha det gamla
och, som det vill synas, orubbliga privilegiet
att lemna huvudbeståndsdelarna till det skönaste
musikinstrument, menniskan uppfunnit. Endast
silkesmasken kan till en viss grad häri ersätta
fåret, då man, som vi lärt af kineserna, kan af
hans trådar spinna brukbara qvintar, hvilka dock
ej förmå återgifva den i tarmsträngen inneboende
fylliga tonen. Men då silkesqvintarna mindre ofta
än tarmsträngarna springa af, användas de i följd
af denna ekonomiska fördel af en del landtliga fiol
virtuoser i Böhmen och annorstädes.
Bruket af djurtarmar till allahanda stränginstrument
tyckes vara uråldrigt. I Tyskland tillverkade redan
för 400 år sedan Nürnberg och Augsburg så väl tarm-
som metallsträngar. De bästa strängarna togos,
som bekant, länge från Italien; utan så kallade
romerska strängar, hvilka, i förbigående sagdt, ej
tillverkas i Rom, utan i Napoli eller Verona, kunde
ingen fiolspelare hjelpa sig. Emellertid tillverkas nu
mera i Frankrike och Tyskland måhända bättre strängar
än i sjelfva Italien, medan derifrån hittills endast
erhållits qvintar, till hvilka jifven ett mindre
passande material måst förarbetas.
De italienska strängarnas öfverlägsenhet har länge af
fackmän förklarats bero af egenheterna hos det torra
varma klimatet, fårbetets beskaffenhet o. s. v. Den
verkliga orsaken ligger dock i den omständigheten,
att största delen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
