Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutbetraktelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
564
SLUTBETRAKTELSE.
står i förbindelse med utlandet, kan statens
förmynderskap, så länge det håller sig inom vissa
gränser, vara oskadligt, ja, genom det understöd,
han lemnar näringarna, åtminstone för ögonblicket
verka välgörande. I den välmenande afsigten att
skydda inhemska näringsgrenar från täflan med en
kraftigare utvecklad utländsk slöjd upptar han tull
af främmande slöjdalster och reglerar invandringen
af slöjdidkare från andra orter. Som säkerhet för,
att handt-verksarbetena utföras på ett godt och
redbart sätt, införas gesäll- och mä-sterprof,
och den, som underkastat sig dessa inskränkningar,
får sig tillförsäkrad rätt att utan intrång af
»obehöriga» inom ett visst område utöfva sitt
yrke. Då kapitalbildningen går mycket långsamt och
med den ringa penningtillgången utlåningspriset ej
är billigt, anser man sig böra fastställa ett maximum
för räntefoten. Ja, statens omsorg om de enskilda går
till och med stundom så långt, att han ej tillåter
ingåendet af äktenskap förr än efter pröfning af
omständigheterna i hvarje särskildt fall. När den
enskilde vill försörja sig på något lofligt sätt,
måste han begära statens tillstånd dertill. För att
bland tusental af hederligt folk utfinna en bedragare
tvingar han tusental att ge honom intyg på, att de
äro ärligt folk.
Ett sådant sakernas tillstånd kan vara drägligt,
ja, till och med anses för godt och riktigt under
tider, då slöjd och handel röra sig i små och trånga
förhållanden. Så snart de deremot börja växa i inre
kraft och yttre omfång, blir detta förmynderskap
allt mera olidligt, och lagstiftningens inflytande
på handel och näringar blir nu mera välgörande,
i samma mån hon inskränker sig till upphäfvande af
de tryckande band, hon i förflutna tider lagt på
dem båda. Denna uppfattning, som sedan slutet af
förlidet sekel långsamt banat sig väg, har nu vunnit
erkännande och tillämpning inom en stor del af Europas
stater. Inom några af dem, t. ex. England, Frankrike,
Schweiz, Belgien och vårt eget land, är öfvergången
till detta nya system för näringslagstift-ningen redan
verkstäld, medan i andra, t. ex. i de tyska länderna,
den nya tiden fått insteg, utan att man dock helt
och hållet brutit med den gamla.
De medel, som det större samhället, staten,
behöfver för sitt bestånd och bestridandet af
sina utgifter, skall arbetet anskaffa. Kapitalet
förmår ej utan att äta upp sig sjelft betala några
skatter; endast derigenom, att det arbetar, att
det förvärfvar, blir det i stånd dertill. Köpmannen
ombesörjer varans förflyttning från alstrings- till
förbrukningsorten, och hans arbete är en nödvändig
länk i samfärdselskedjan, liksom han sjelf för sina
företag behöfver banker, vexelkontor och dylika
anstalter, hvilkas verksamhet visserligen endast
består i penningoperationer, men som dock medelbart
endast verka genom och för arbetet.
Arbetet måste sålunda uppehålla staten, endast
af arbetet kunna skatterna bäras. Denna sats, så
riktig han än är, har dock en annan mening, än han
vid första påseende synes hafva. Betraktar man det
vanliga förfarandet inom statshushållningen, kunde
det nästan se ut, som om staten vid beskattningen
följde helt andra grundsatser, i det han visserligen
ej låter arbetet vara obeskattadt, men hufvudsakligen
gör kapitalet till föremål för sina be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
