Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutbetraktelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET ALLMÄNNA VÄLSTÅNDET OCH LAGSTIFTNINGEN.
569
lighet på de stora allmänna forhållandena,
likväl framdragas för att skydda små personliga
intressen. Frihandlare och protektionister - under
dessa båda fanor strida partierna, strider det nya
systemet med det gamla, hvilket på Colberts tid
var för Frankrike en källa till välstånd, men i
det 19:e århundradet är för verlden en hämsko och
en tvångströja.
Blefve verlden först nu skapad och befolkad med sådana
högt. bildade varelser, som vi smickra oss med att
vara, skulle endast en dåre kunna falla på den tanken
att upprätta skrankor och tullar emellan staterna.
Måste vi än medgifva, att det i principen fullt
riktiga ej alltid kan praktiskt tillämpas utan
att småningom och genom öfvergångar förenas med
det bestående, måste dock sådana sökas och skyddet
upphöra, så snart skyddlingen blifvit i stånd att
uthärda en täflan. Men för att göra honom duglig
dertill torde en efter hand skeende nedsättning af
skyddstullen vara det bästa medlet. Kunna således ej
utan orättvisa mot den enskilde alla skyddstullar
med ens upphäfvas, skulle dock ett något raskare
fortskridande till idens förverkligande inom de
särskilda staterna ej för någon af dem medföra
olägenheter, som kunde i minsta mån minska de omätliga
fördelarna af frihandeln, hvilken vi nu en gång måste
närma oss. Ett oupphörligt skydd gör en slöjdgren
klen och sjuklig, och det är obilligt att af hela
det öfriga samhället, som måste anstränga sig till
det yttersta för att följa med framstegen hvar och
en inom sin krets, begära, att det skall arbeta för
den enskilde, som genom deras understöd sättes i
tillfälle att mindre anstränga sig. Frihet för alla,
men också arbete för alla!
Nationalekonomin ställer i framåtskridandets intresse
yrkandet på ekonomisk frihet i spetsen för sina
fordringar, i det hon påstår, att, då hvar och en
är bäst i stånd att afgöra, hvad som för honom är
helsosamt och nyttigt, bestämmandet häraf måste
öfverlemnas åt honom sjelf, förutsatt att andras
lika goda rätt ej trades för nära. Det skall derför
stå hvar och en fritt att bestämma, hvilken ort han
vill välja till plats för sin verksamhet, hvilket
yrke han vill drifva och huru han vill inrätta sin
handtering. Till dessa fordringar på närings- och
bosättningsfrihet kommer äfven kapitalets frihet,
som dock alls icke utsattes för någon fara, om staten
får sig tillerkänd rättighet att öfvervaka sådana
offentliga anstalter, som i likhet med aktiebolag,
banker, jernvägar m. fl. kunna i afseende på
uppfyllandet af sina förbindelser undandraga sig den
enskildes kontroll; slutligen hör ock hit handelns
frihet.
Uppfinningarnas historia kan uppvisa en mängd
sorgliga exempel på, huru genomförandet af snillrika
förbättringar hindrats af närings- och handelsmonopol,
ja, mer än en uppfinnare har ej blott af den dåraktiga
mängden blifvit missförstådd och hånad - detta sker
ju för öfrigt ännu i dag - utan mången har äfven med
sin personliga frihet, ja, med lifvet måst plikta
för, att han velat lysa menskligheten på hennes väg
framåt. Samma skrån, som i århundraden verkade sä
välgörande, hade under tidernas lopp så inspunnit
sig i sina tvångslagar och förbud, så afspärrat och
befäst sig hvart och ett i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>