Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutbetraktelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ASSOCIATIONS VÄSENDET.
581
Arbetet skall sjelft taga vara på sina intressen,
ty det kan det mycket väl, då det äfven är i stånd
att tillegna sig kapitalets fördelar. Ehuru denna
grundsats till sin teoretiska riktighet länge sedan
var stäld utom allt tvifvel, har han dock först på
den nyaste tiden blifvit praktiskt tillämpad, och
den stora förtjensten att ha visat och rastlöst följt
den riktiga vägen härtill tillhör Schulze-Delitzsch.
Associationsväsendet. Vid en blick på de ekonomiska
grunddrag, som måste återfinnas hos den allmänna
verksamheten, om hon skall gifva ett för alla
parterna så fruktbärande resultat som möjligt, se vi
henne för hvarje arbetsfält och hvarje arbetsgrupp
sönderfalla i sådana arter, som frambringa omedelbara
försäljningsvärden, det egentligen produktiva
arbetet, och sådana, som afse anskaffande af råämnen,
den färdiga varans försäljning m. m. Då de senare
slagen af arbete egentligen ej gå ut på att höja
varans värde, endast att göra henne dyrare, är deras
minskning i förhållande till det slag af arbete,
som skapar värden, en bestämd vinst. Ju mindre
antal mellanhänder en vara ha*r att gå igenom, desto
billigare måste hon blifva, och ju flera alster af
samma art, en affär frambringar, desto mindre affall
skola uppstå och desto bättre skola tid och ämne
tillgodogöras. För den enskilde handtverkaren, för
så vidt han är arbetare och köpman i en person, äro
dock dessa gynsamma omständigheter så godt som alls
icke för handen, ty deras tillgodogörande är endast
möjligt för kapitalet, och deri ligger just detta
arbetets beroende af kapitalet, hvilket allt sedan
förlidet århundrade utgör ett så flitigt behand-ladt
kapitel inom nationalekonomin.
Kapitalet upprättar stora fabriker, i hvilka det
arbetar med maskiner af alla slag. Det underhåller
inga mellanhandlare, ty det hemtar sina varor ur
första hand. Utan tidsförlust syselsätter det alla
sina krafter, och utan ämnesförlust bearbetar
det sitt material till det, hvartill det bäst
egnar sig. Arbetsfördelningen genomför det på det
fullständigaste. I följd af allt detta måste dess
alster ej blott blifva billigare, utan äfven bättre
än den enskilde arbetarens, vore han än aldrig så
skicklig och flitig. Dertill kommer äfven., att
kreditförhållandena alltid bruka vara gynsammare för
den stora fabrikationen än för det lilla yrket. Med
ett ord, en verklig täflan kan endast ega rum mellan
kapital och kapital.
Men om nu flera med gemensamma krafter försökte,
hvad den enskilde ej ensam förmår, om de tillsammans
inköpte sina förnödenheter och derigenom så mycket
som möjligt ur första hand kunde skaffa sig dem
till billigare pris och af bättre beskaffenhet,
om de läte förvaltning, försäljning och allt det
egentligen improduktiva arbetet verkställas på en
hand, om de gemensamt anskaffade de ändamålsenligaste
hjelpmaskinerna, om de slutligen en för alla och alla
för en ginge i borgen for hvarandra och på denna
betydligt stegrade säkerhet kunde upplåna kapital
att ha till hands för oförutsedda fall, skulle då ej
de fördelar, hvaraf nu den stora fabriksdriften är
i åtnjutande, äfven komma dem till godo? Utan*allt
tvifvel, ja, de skulle i sin täflan med fabriksdriften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
